Fick en fråga i gårdagens kommentarfält som jag väljer att bryta ut ur sitt sammanhang och här svara på lite mera utförligt.
Frågan först:
…har du någon gång i ditt yrkesverksamma liv som konstnär mött motstånd, fått dålig kritik eller tappat sugen på grund av att andra inte tycker att det du gör är tillräckligt? hur gjorde du i så fall för att få tillbaka självförtroendet? hälsningar lisa w
Ok, vi talar här om yttre motstånd. Om omvärldens reaktioner på det konstnärliga arbete vi utför. Som alla verksamma konstnärer, möter jag olika typer av sådant motstånd. Jag har aldrig fått uttalat negativ offentlig kritik men visst har jag fått nej på sådant jag själv har velat. Främst har det handlat om några utställningar, som exempelvis Liljevalchs vårsalong, men tystnad i sig och utdragna processer kan också lätt tolkas som motstånd.
Förr kunde jag nedslås av att få nej. Tappat sugen har jag dock aldrig gjort.
Bra för självförtroendet är att förstå hur konstmarknaden fungerar för att ha så realistiska förväntningar på den och en själv som möjligt. Jag tycker det är bra att lägga ribban högt men inte högre än att den kan nås.
Konstruktivt för mig har också varit att se relationen mellan ja/antagning/positivt bemötande och nej/refusering/negativt bemötande istället för att haka upp mig på enstaka nej-besked. En viss procent nej måste man leva med och visar den sig vara låg i förhållande till ens framgång så bleknar motståndet i sin betydelse. Då har man också en hit-rate att arbeta med och försöka förbättra.
Allra viktigast för mitt självförtroende har varit att landa i det egna konstnärskapet och uttryckssättet. I grunden ifrågasätts inte mitt konstnärskap även om jag förstår att alla inte gillar det eller tycker att det håller måttet. Jag tror att det mest handlar om vad jag rör mig i för sammanhang. Och vad jag själv gör av det.
Mer att läsa:
Att bli vald eller att refuseras
