Trots att jag har arbetat med helt andra saker än konst under mina dagar i Köpenhamn så har det hänt några intressanta saker som rör det kreativa.
Jag har kunnat fylla på med vår och är inte längre i otakt, så som jag har varit de senaste veckorna. Nu har jag inte bara vår i sinnet utan har kunnat promenera i den på riktigt också. Det har gjort gott åt framåtblickande och möjlighetssökande tankebanor.
Rätt eller fel men det känns som att det är nu det börjar. Som om allt som rör mitt konstnärskap hittills bara har varit någon slags förberedelse. Först tyckte jag att det var hybrisvarning på det där. Så jag höll tillbaka. Tänkte att "vad tror jag egentligen?" De här dagarna i Köpenhamn, iväg från allt det vardagliga och avstängd från måleriet, har hjälpt mig komma fram till följande: Det är bara att följa med och bejaka känslorna i och med att DE ÄR. Det är inte så att jag tror att allt ska bli lätt nu. Inte alls. Men jag tänker inte trycka undan dem. Och jag tänker göra mitt bästa för att öppna mig. För vad de än vill leda mig till.
