Få konstnärers måleri talar så direkt till mig som Hans Lannérs. Själv kan jag inte önska mig mycket mer av en konstupplevelse än att betrakta något av hans verk. Allt stämmer. Jag känner igen mig och samtidigt finns i bilden något gåtfullt som gör att jag inte förstår. Fantasin sätts igång. Jag vill titta vidare. Veta mer. Och det utan att medvetet ens börja analysera komposition, färgval eller titlarnas överraskningsmoment. När jag såg utställningen CARE på Galleri Magnus Karlsson i våras blev jag extra glad för jag tyckte mig känna igen miljöer från västra USA som jag vistats i och som jag älskar. Kunde det vara Wyoming? Jag frågade Hans Lannér men han hade aldrig varit där.
Det hade redan mörknat när jag i går närmade mig det stora huset söder om stan där Hans Lannér har sin ateljé. I hans fönster lyste det och jag var välkommen att kliva in. Besöket gav mig mycket att reflektera över. Både på grund av vårt givande samtal och för att jag fick se nya målningar samt en hel del teckningar och foton. Jag fick svar på undringar jag har haft om motivvalen, färgerna och titlarna. Och än en gång fick jag bekräftat hur lätt det är att läsa in egna saker i hans verk. Egna platser, händelser och känslor. Att se mer än det som bilden visar. Är det inte Wyoming så är det kanske människor eller hästar. Som finns fast de inte finns.
Tack Hans och trevlig resa.
Målningarna Vänner, Koloni och Bröder från separatutställningen CARE på Galleri Magnus Karlsson. Akryl på duk. Bilderna visas här med Hans Lannérs tillåtelse.
