Titti Hammarling

Etikett: Konstnär

  • Lena Cronqvist

    Jag åker förbi Galleri Lars Bohman varje dag på väg till studion. Det är aldrig öppet den tiden men jag följer med intresse hur utställningarna där avlöser varandra. Just nu pågår en retrospektiv utställning med Lena Cronqvists grafiska verk från 1974-2009 och den tänker jag titta ordentligt på i nästa vecka.

    Lena Cronqvist är en av våra allra mest intressanta konstnärer. Jag fascineras av hennes långa och komplexa konstnärskap. Som få går hon sin egen väg. Det är ingen lätt väg men hon går den. Och hon uttrycker konstnärligt det som är hennes sak att uttrycka, nyttigt oberoende av vad omvärlden för tillfället anser vara rätt & hett. Hennes konst lämnar knappast någon oberörd, sak samma om man tycker om den eller inte.

    Se intervjun med henne som TV4 gjorde inför vernissagen:

    Intervju med Lena Cronqvist – TV4

    IMG_0879

  • Värsta straffet

    Jag har intresserat mig mycket för skapandeprocessen och hur man som enskild person kan utveckla sig i förhållande till den. Idag vet vi ganska mycket om innebörden i processens olika steg. Att det exempelvis kan vara verkligt segt ibland innan vi kommer till en lösning. Som konstnär vet man oftast också väl hur man fungerar i sitt kreativa uttryck. Vad som är bra för en och vad som inte är det. Trots detta är det många av oss som inte riktigt förmår skapa/arbeta som vi skulle vilja. Annat kommer emellan. Allt möjligt annat. Det värsta man som kreativ person (konstnär eller inte) kan göra mot sig själv är att inte skapa. Hellre tio minuter än ingenting. Hellre en dag än ingenting, Hellre någon timme per dag än ingenting. Hellre två år än ingenting. Sak samma vad man lever med för förutsättningar och måttstock så gör avhållsamheten i sig större skada än att något man presterar kanske inte blir så bra. Det man en gång har skapat kan alltid leda en till något annat.

    Avhållsamheten gör att man lätt hamnar i en negativ spiral. Steget till den egna konsten, till balansen i det egna arbetsflödet riskerar att bli längre och allt svårare att ta. Man har höga krav, vet hur konkurrensen ser ut. Man kanske gör försök och blir besviken över resultatet. Kontinuiteten däremot tenderar att avdramatisera kraven på viss prestation. Arbetar man bara på så leder det en framåt i ens egen process och blir till resultat, förr eller senare. Sak samma igen vad man har för förutsättningar och måttstock.

    Värsta straffet är att inte skapa om man har behov att skapa.

  • Georgia O’Keeffe

    Morgonhimlen får mig att tänka på Georgia O’Keeffe. Hon målade ABOVE THE CLOUDS. Molnen idag liknar hennes vita puffmoln fast de är mindre och mera alldagliga.

    Jag har tidigare inte varit speciellt intresserad av Georgia O’Keeffes måleri eller person men i november när jag var i Santa Fe, New Mexico ändrade jag mig. Där finns Georgia O’Keeffe Museum och jag kom att besöka det några gånger under min vistelse i stan.

    Georgia O’Keeffe levde tills hon blev 98 år. I hennes konstnärskap och livsöde kan man hitta det mesta om en konstnärs sökande och utveckling. Och nog var hon en sökare alltid. Glädjande nog fann hon sin plats till slut – på Ghost Ranch och i Abiquiu, där i New Mexico. I det karga, öppna och ödsliga landskapet verkade hon hitta det sammanhang hon behövde för sitt skapande.

    Det som är intressant med Georgia O’Keeffe, förutom hennes egen konstnärliga verksamhet, är att hon blev fotograferad under hela sin karriär av flera fantastiska fotografer, bl.a. Alfred Stieglitz, Ansel Adams och Arnold Newman. Detta gör att man kan följa henne på ett sätt som är ovanligt.

    Jag kan rekommendera boken på bilden för den som önskar läsa om Georgia O’Keeffe. Ett antal fotografiböcker finns på marknaden för den som är mera intresserad av bilder.

    IMG_0578