Som konstnär och som människa överlag är man på ett plan ensam i sin strävan att förverkliga sina planer & drömmar. I skapandet konkret arbetar de flesta av oss enskilt. Det blir många dagar och år alone i ateljén och över tiden avlöser erfarenheter av framgång/flyt och svarta hål varandra i mer eller mindre hanterbara mönster.
Själv har jag inget behov av att ha människor omkring mig för att få mitt vardagliga arbete att fungera. Glad är jag för det för det skulle vara trixigt att vara beroende av andra för att få till det. Jag känner mig heller aldrig ensam i det jag gör. Men SÅ jag uppskattar att kliva ur enskildheten med jämna mellanrum för att dela viktiga spörsmål och upplevelser med kollegor och andra, som också har intresse för konst och konstnärlig utveckling. Har haft några pärlor till samtal i helgen. Vilken bekräftelse och gemenskap det ger när man tillsammans ser och förstår.
Det är nog bland annat därför jag bloggar också. Jag tror på att dela med sig och på att dela med andra.
Tack till alla som läser, delar och bidrar!
