Du vet hur det är – vi har våra vanor. Sanningen är den att hur öppna och förändringsbenägna vi än anser oss vara, så är vi i mångt och mycket riktiga vanedjur. Och allt sitter i skallen.
Jag tänker därför se över den egna möbleringen där uppe vad gäller förhållningssättet till mitt måleri och skapande. Helgens mässbesök gav ett överflöd av intryck och uttryck. Hemma igen med katalogerna i hand kan jag summera intrycken och konstatera två saker:
1. Jag vill inte byta ut mitt "möblemang". Jag har allt jag behöver.
2. Lite ommöblering skulle däremot inte skada. När tiden går vänjer man sig vid att det ska vara på ett visst sätt. Grejor slängs inte som gärna skulle få slängas utan man öser snarare på med pryttlar. Det blir sällan tillfälle att lyfta blicken för att se hur det viktigaste man har bäst kan komma till sin rätt.
Idag ska jag vara min egen inredningsarkitekt. Försöka göra mig fri från vanor som kan hämma och se hur jag vill ha det möblerat framöver. Jag vet redan nu att jag kan vara djärvare och att mera space står högt på listan.
Inte mera utrymme i studion alltså utan mera space i skallen.
