Vi har alla vår inre kritiker. Någras är saklig och konstruktiv men mångas tyvärr är sträng och svår att behaga. Jag har tidigare skrivit om den inre kritikern i flera inlägg. Jag intresserar mig mycket för hur vi på bästa sätt kan handskas med honom/henne för att i fred få ägna oss åt det som vi brinner för. Här kommer några punkter att låta sig inspireras av om man känner att ens kritiker är a pain in the ass.
1. Gör kritikern greppbar. När man gör honom/henne verklig tappar man en stor del av respekten. Plötsligt ser man att det kanske bara är en gnällig, liten gubbe som inte hade något bättre för sig än att hacka ner på en och då kan han ju lika bra lägga av.
2. Försök att ha en fungerande relation till honom/henne. Eftersom man ändå ska leva ihop så är det lika bra att ha ett vettigt liv tillsammans. "Du får vara med mig och jag behöver dig men jag vill inte att du förstör för mig när jag målar" (eller gör något annat där han/hon brukar vilja lägga sig i).
3. Ta ledarskapet. "Jag tänker fortsätta med mitt skapande, vad du än tycker. Din kritik är viktig men var tyst och lägg dig inte i när jag arbetar. Jag behöver space och vill höra din kritik endast vid överenskomna tillfällen. Tänk igenom vad du då vill förmedla till mig".
4. Ge honom/henne ett vettigt uppdrag. "Hjälp mig bli bättre. Istället för att såga, försök att vara konstruktiv. Du får gärna vara ett stöd för mig. Jag anlitar dig nu. Ger dig ett uppdrag. Ett viktigt uppdrag. Om du hjälper mig i min utveckling så lovar jag att vara schysst tillbaka."
Vi fattar alla att detta är ett spel. Kritikern är en del av oss själva precis som våra fantasier och nattliga drömmar.
Men så länge vi spelar spelet så är det bra att se över spelreglerna ibland.
