Det förpliktigar att sticka ut hakan. Så – genombrott? Vad handlar gårdagens inlägg om?
Utgångspunkten för allt skapande är att kunna uttrycka det man vill eller i varje fall bli tillfreds med resultatet även om det blir ett annat än vad man hade tänkt sig. Jag har nog lagt min ribba högt. Har ganska länge strävat efter ett uttryckssätt som jag inte klarat av. Eftersom jag ändå har förstått vad det handlat om och haft tålamod så kommer ett genombrott förr eller senare. För mig råkade det komma i tisdags.
Hur jag visste det? För att det var precis samma upplevelse som när jag lärde mig cykla. Ena stunden kan man inte. I den andra kan man.
Du och andra kanske inte bryr er. Många kommer att tycka det är synd. Att mitt måleri var bättre förr. Eller att det inte är någon skillnad. Att det jag babblar om här är något som många andra redan kan.
Ok. Visst. Jag lyssnar lite. Men inte mycket. Det viktiga just nu är att äntligen kunna cykla.
