På målarväggen hemma hänger tre hus. Jag är uppe tidigt för att hinna måla på dem en stund. Eftersom jag helst målar varje dag saknar jag redan det där riktiga målandet. Men i dag: hellre ett kort tag framför målardukarna än inget alls.
Medan jag lägger på färg (och sedan drar bort en del av den med trasa) står jag och tänker på konst. På att det är två saker som sticker ut som de allra bästa för mig. Dels är det att uppleva en bild som enligt mitt sinne både fungerar och överraskar. Dels är det att i egna målandet uppnå ett samspel med såväl slumpen som viljan när jag drar med penseln över duken.
I den första kan upplevelsen komma i vitt skilda sammanhang. Jag ser något som en annan konstnär har gjort eller ett mönster på ett betonggolv, en färgkombination, egna fotografier, ja, det kan vara i stort sett vad som helst. Påfallande ofta där & när jag inte förväntar mig någon konstupplevelse.
Den andra har att göra med förmågan att nå utanför den egna boxen i själva målarögonblicket. Att bjuda in slumpen och ta vara på dess spår, samarbeta med dem och nå längre än jag förmår med egna viljan.
Snart ska jag till Kistamässan igen för en dag i montern. Men först en stund till med måleriet.
Ha det!
