Arbetsdagen var egentligen slut. Den hade varit lång men en av de bästa sedan olyckan i juni. Bland annat fick jag en ny utställningsförfrågan. En gammal kund hälsade på och uttalade önskan om ett fortsatt samarbete. Jag hade några möten med personligheter som inspirerade. Allt flöt på utan något märkbart motstånd.
Eftersom jag numera sällan finner TV-fåtöljen speciellt lockande började jag vid 22-tiden pyssla lite i snickarboden (skrubben). Johnny Cash och Ebba Forsberg skapade en skön, meditativ stämning och när jag väl hade kommit igång ramade jag den ena målarduken efter den andra. Det var sporrande att se hur de blev för det händer något med en duk när den får ram.
Att komma in i andra andningen är en angenäm upplevelse. Så länge man är i den. Plösligt var klockan ett. Det får jag kanske anledning att äta upp i dag.
