Det var ett bröllop som vi alla tilläts vara gäster på. Som skänkte kärlek, kunskap och stolthet. Ja, äkta ödmjukhet och värme också trots den högtidliga prakten och närgångna mediabevakningen. Jag följde det hela dagen. Ända fram till valsen. Nuförtiden tittar jag sällan på TV för att få tid till målandet. I går gjorde jag ett självklart undantag. Det egna arbetet fick vila medan jag satt i fåtöljen och tittade på Viktoria och Daniels och allas vårt bröllop.
Det blir inget måleri i dag heller. I alla fall inte under första delen av dagen. Jag ska nämligen ut på långritt igen. Med CG, Tobias och maken.
Allt medan färgen torkar på palettpappret.
