Det började inte så bra. Jag hade hoppats på mulet och galleribesökvänligt väder men vaknade till vackrast tänkbara med noll moln på himmelen. Försökte gilla läget men när jag kom till galleriet fick jag höra att det var katastrofväder för en Stockholmsvernissage den här årstiden. Att sedan Kungsholmen Runt pågick just den dagen, med allt vad avstängningar det innebar, gjorde att jag tryckte ner normala vernissageförväntningar i fickan och rustade mig för ett möjligt antiklimax av modell extra large.
Hann tänka att nu handlar det om att ta sig igenom dagen med någon slags självkänsla i behåll.
Och ja, det blev en lugn start. Men sedan kom den ena besökaren efter den andra och de som kom tenderade att stanna länge. Det tittades, diskuterades, tolkades och ställdes frågor. Och köptes.
Mot slutet av dagen var den stimmiga och efterlängtade vernissagestämningen ett faktum. Då hade jag redan glömt bort tiden och bara njöt av att få vara där jag var. Reaktionerna överträffade förväntningarna och summa summarum var jag glad över dagen.
Ett stort tack till alla er som kom!
En av målningarna: Hopp / Hope, olja, 65×65
Lämna ett svar