Genombrottet

Nu tycker du antagligen att jag är förmäten men jag vågar påstå att jag hade ett genombrott igår. Utan buller och bång. Utan någon som helst föraning. Och ingen annan märkte någonting av det än jag.

Det handlar om måleriet. Jag hade packat ihop för dagen och skulle precis släcka i studion. Men kom att ändra mig. Spände upp tre dukar som jag har haft liggande. Gick på dem utan någon direkt plan annat än att NU ska jag ta dessa tre vidare. Jag kände med ens att jag kunde det och att det fungerade hela vägen. Alla tre fick sig en omgång. Någonstans i den gröna himlen ovanför blått vatten och några hästar uppnådde jag det jag länge har strävat efter i mitt uttryck.

Jag hann tänka att nu kan jag dö. Men det vore naturligtvis väldigt dumt. Nu när jag äntligen kan börja måla som jag vill.