Vad man än lever för liv så medför det både + och – för ens konstnärskap. Har man det lugnt så har det sina sidor, har man mycket att göra så medför det andra.
Själv lever jag ett rätt rushigt och i vardagen krävande liv. Det är så jag har valt att ha det för att jag är en aktiv prick men det för med sig långa arbetsdagar och en aldrig sinande lista på uppdrag som behöver min medverkan. Jag inser att min styrka också är min svaghet. Det är bra att vara driftig men där finns också en baksida.
För att föra mitt måleri vidare behöver jag arbeta med min närvaro. Närvaron att ordentligt kliva i och stanna kvar i flödet av den skapandeprocess som är kopplad till ett visst projekt/tema, som jag arbetar med. Som det är nu blir det i och ur lite väl snabbt. Ungefär som när man doppar sig i havet en kall höstdag. Man badar men det är inte någon simtur precis. Jag ska ta till mig detta! Istället för att fritt växla mellan arbetsuppgifter ska jag skapa längre, sammanhängande målarperioder. Framför allt ska jag samla mig inombords så att jag kan vara närvarande på djupet.
