En konstnär som betyder mycket för mig är Maj Arnell.
Jag har aldrig träffat henne och hon gick bort på på försommaren 2005. Ändå finns hon med mig så gott som dagligen i och med att jag har några av hennes målningar. Och jag tröttnar aldrig på dem och det jag ser!
Målningarna är skönt frikopplade från tid, rum och ålder och hennes måleri är ett bra exempel på att ålder och livserfarenhet kan bana väg för ett flöde som man under yngre år inte har möjlighet att kanalisera. Det ser lätt och självklart ut där på dukarna. Som en dans där man varligt sätter ner foten. Samtidigt vet vi att hon inte hade någon rak konstnärlig bana och att hon tydligen fick vänta rätt länge på sitt måleri.
Maj Arnell var 95 år när hon dog.
(detaljer från en av målningarna)
Lämna ett svar