Jag målar nästan aldrig specifika människor. Det som istället intresserar mig är att försöka fånga det mänskliga; det gemensamma för många och det som tillåter att betraktaren väver in egna känslor och upplevelser i mitt uttryck.
För några dagar sedan fotograferade jag skulpturen nedan. Fascinerades av den och upplevde i den något liknande det jag själv om och om vill förmedla.
Att mitt i det förgängliga ha styrkan och modet att hålla huvudet högt.
Har tänkt mycket på konst de senaste dagarna. På konst i allmänhet. På vad jag själv berörs av och på uttrycket i mitt eget måleri. Kanske blir det så när man arbetar intensivt med en utställning, ser sina verk hänga på galleriväggar och får möjlighet att ta emot andras reaktioner på det man försökt förmedla. Man befinner sig i ett tillstånd med mer distans och perspektiv än vanligt.
Härom dagen, under ett samtal med en konstnärskollega, mentor och vän, trillade en fin liten pollett ner i min insiktsbox. Den handlade om känsla.
Om äkta känsla.
Sådan vill man som konstnär förmedla. Någonstans vet vi att det äkta skär igenom fluffet av tillrättalagda uttryck och bidrar till att man kan visa upp något originellt. Självklart i koppling till ens idéer och talang.
Men för att kunna förmedla den äkta känslan så behöver man inom sig värna om den, ta den på allvar och ge den utrymme. Låta den utvecklas. Ofta skyndar vi förbi, dövar och undviker.
Från och med nu ska jag respektera min egen känsla ännu mer när jag uttrycker mig. Har aldrig upplevt mig som osann eller tillrättalagd men är övertygad om att jag har mycket kvar att upptäcka i kraftfältet av den äkta känslan.
Hur ser du på detta? När du upplever konst? När du skapar?
För att fånga några stjärnor, 65×65
Det var alltså i går man skulle passa på att ge lite extra kärlek, eftersom det var Alla Hjärtans Dag. Bra så. Vi kan knappast ge för mycket kärlek så länge det är äkta vara. Men kärlek fungerar nog vilken dag som helst och den behöver med säkerhet inte komma i form av köpta kort, rosor eller choklad. Just i dag, som är dagen efter, passar det utmärkt att tänka till kring uttrycken för hur vi uppskattar varandra. Andra visar inte alltid sin uppskattning så som vi skulle önska och själva skulle vi garanterat kunna bli bättre på att uttrycka vad vi känner så att andra förstår.
Vi borde värna om kärlekens många och olika ansikten.
Måleriet är kul ibland. Där kan kärlek smyga sig in utan att man planerar det och i motiv som inte i sig symboliserar några varmare känslor. Målningen nedan är ett exempel. Det handlar inte om några hjärtan precis men själv tycker jag att det är kärlek på gång mellan de där två.
Det finns många sätt att säga det på.
Nära – olja, 32×32
