Det positiva med att börja arbeta efter helgerna var att jag hade farten uppe och inte behövde göra någon ansträngning för att komma i gång. Mål och fokus var inget jag kämpade med eller ens behövde tänka på. Jag visste vad som var viktigt i min lilla del av världen och det var/är bara att leva därefter.
Det där intensiva målandet som jag ägnade mig åt under helgveckorna hjälpte mig att komma i takt med mig själv. Inte bara genom det som konkret blev målat utan också tack vare alla tankar jag hann tänka under tiden.
Sitter i studion när jag skriver detta. Här är lördagslugnt och det luktar gott. Jag tänker ta dagen som den kommer – med pensel i hand. I går packade jag målningar och i morgon ska jag hänga dem i Tekniska nämndhuset inför utställningen som börjar på måndag. Jag slår in på nya spår nu. Sätter med denna utställning punkt för någonting som har varit och kan helt och fullt rikta in mig på det avslutande arbetet inför separatutställningen på Galleri Lorentzon i maj. Och på måleri som ska komma därefter.
En fas är över. Något nytt får ta vid.
Det är mycket klart det hela.
