Det är lätt att öppna munnen eller trycka på tangenterna och kritisera någon. Såga vid fotknölarna. På olika sätt rata en person eller det som hon/han har skapat. Vi ser ett sådant drag överlag i samhället och vi upplever det inom konsten. Saklig och berättigad kritik är en sak. Den är befogad och för framåt. Men allt det andra! Många gånger berättar sågningar mer om den som kritiserar än om den som blir offret. Ändå tvingas någon ta emot …
Man har så klart rätt att inte tycka om eller att anse något vara dåligt. Jag är själv kräsen när det gäller konst. Ser inte mycket som får mig att gå igång. Man kan så klart strunta i att bry sig men jag tycker att det ligger ett ansvar i hur vi förhåller oss.
Nästa gång jag vill uttala något negativt om en annan människas verk ska jag tänka mig för. Tydligt ta avstånd om det är viktigt att göra det. Annars fundera på om jag alls behöver säga något. Och om jag väljer att göra det – tänka på varför och för vem jag öppnar munnen.
Hur tänker du i den här frågan?
