Allt man gör blir inte bra. Man drar inte långa strået i alla konkurrenssituationer heller. Därför är det ingen idé att mjukna i knävecken för vissa saker som går en emot. Man kan bli ledsen och besviken, jadå. Det svider alltid när egot får sina rispor. Men vad är det för spel man deltar i och vad är det egentligen för regler som gäller?
Har man en realistisk uppfattning om sin hit-rate? Hur många % av de verk man producerar kan förväntas bli bra? Hur många jurybedömningar ge tummen upp? Gallerier vilja ställa ut? Människor köpa ens alster?
Jag fick en nyttig tankeställare när en kollega i USA sade "man får se det som en framgång om man får ja från 20 % av de gallerier man kontaktar". Ok. det är i USA och vi kanske inte ska jämföra rakt av. Men det fick mig att se mera krasst på min egen hit-rate. Som i den jämförelsen med ens var riktigt lovande.
Och på tal om måleri – vad gör det om man slänger ett gäng fjösalster ifall det finns några lyckade dukar kvar som man kan leva på ett tag?
