Det är alltid samma komedi. Efter en alldeles för kort natt i Tallink Silja-hytten ska man 06 00 (svensk tid) yrvaket köra av båten och påbörja den enahanda turen till Kristinestad. Riksåttan som går norrut från Åbo längs kusten är nämligen enformigheten vägifierad. Den är mest gran. Om man säger så. Och sedan är det inte mycket mer att säga om det. Annat än att det var vackra granar idag.
Vi lyssnar på finländsk radio. Skrattar till inför vissa uttryck och jag översätter här och där. Vi pratar om finskt, svenskt och finlandssvenskt. På vilket sätt vi skiljer oss åt. Vi talar allvar. Vi skojar. Det är legitimerade bastubadare som möter mumintroll, sockersvenskar och Sirkka-Liisor.
Det håller oss pigga. Under ytan vet vi ändå det betydelsefulla. Att vi är på väg till plats och personer som ger många bitar till mitt pussel.
Och allt om skillnaderna sammanfattar vi i ett Let’s dance-inspirerat resonemang:
Sverige är en vals och Finland är en tango.
