Tagg-arkiv för: Process

Det där med titlar är en seg process

Nu när jag är mitt i arbetet med att ge målningar för den kommande utställningen bra titlar har jag gått tillbaka och läst Titelns betydelse för en målning och Inga fler syltetiketter i alla fall. Tycker efter det att de inläggen, med sina intressanta kommentarer, är värda att lyftas fram igen. Riktigt bra!

Men – måste säga igen att det är svårt med titlar.

Det bästa för mig är att ha gott om tid för arbetet och att jag återkommer till det i omgångar. Det är som vilken kreativ process som helst.

Från att ha haft mitt tema, en känsla för vad jag vill och några enstaka, konkreta namnförslag, lade jag under påskhelgen tid på en riktig brainstorming. Några målningar fick via det sina titlar men långtifrån alla. Därför har jag planerat in några tillfällen till och under nästa helg ska allt vara klart. Har jag tänkt.

Vill nämligen hitta DE DÄR titlarna. De som förhöjer. Som inte etiketterar utan som uttrycker det jag vill förmedla sammantaget och enskilt/målning.

Med den ambitionen blir titelarbetet seeeegt och det gäller att inte ge upp när det känns blankt i skallen. Bara humma, söka nya ingångar och låta den kreativa processens ha sin gång…

Publicerat i Inspiration, Processen att skapa, Utställningar | 2 Kommentarer

Perspektiv på tempo och tid

I måleriet har jag märkt att jag ofta vill en sak och målningen en annan. Numera har jag inte känslan att jag styr över processen så som jag gjorde tidigare. Då kunde jag bestämma att "nu gör jag klart den här " och "här ska det bli en sån bild". Det var förhållandevis lätt att planera för produktionen gick snällt hand i hand med det min skalle tänkte.

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Eller när.

Processen att målningarna ska bli klara har börjat leva sitt eget liv.

Det är som om interaktionen mellan det jag ser på duken och det jag ska göra som nästa steg har segat till sig. (Det har varken med hjärnskakning eller syn att göra.) Detta gjorde mig först både rädd och frustrerad. Verkligt frustrerad. Jag trodde att någonting var fel. Att jag tappat någon slags förmåga.

Nu börjar jag sakta vänja mig.

Och det är rätt äventyrligt och spännande när jag väl kommit ner i tempo. Jag kan inte säga själv om måleriet alls blir bättre men det känns som att jag inte har något annat val än att följa med och se vart detta leder.

Bilden? Många kommer att skriva om John Lennon i dag. Jag gör inte det. Men bilden tittar jag på lite extra. Den har jag haft nära mig i många år. Just nu finns den på en vägg i målarrummet hemma.

Tiden går.

Somt är borta och somt finns kvar.

IMG_2875

Publicerat i Förhållningssätt, Insikter, Måleri | 4 Kommentarer

Nu ska jag döda några darlings

Ja, jag vet. Många tar en ny duk och målar på den tills de har en färdig målning. "Nu är jag klar" säger de. Ramar in och går vidare till nästa.

Det gör jag aldrig.

Ser man krasst på min målarprocess så är jag bra på att påbörja. Bra också på att måla, måla, måla men mindre bra på att slutföra. Forcerar jag för att få målningar klara så går jag ändå på dem med ny färg vid något senare tillfälle. Och det är inte så smart att måla på dukar som redan har både kil- och ytterramar. Konsekvensen är att jag har massor med pågående målningar. Många av dem "nästan färdiga". Och det är inte slöhet som hindrar mig från att ta det där sista steget.

Det är rädsla eller att jag ännu inte vet.

Det senare alternativet är helt ok. Jag kan vänta tills jag vet vad jag ska göra. Men det första? Rädslan?

Nu efter en tids hjärnskakning och ett avkopplande arbete med 20 x 20-målningarna har jag insett att jag i mitt vanliga måleri många gånger slutar 5 före av rädsla att tappa något i en målning – ett uttryck, en känsla, ett lyckat penseldrag. Med "bättre sikt" har jag därför gett mig på att kill some of my darlings under veckan som varit. Det gick ganska bra.

Nu ska jag döda några till.

IMG_9012

Publicerat i Förhållningssätt, Insikter, Måleri, Processen att skapa | 2 Kommentarer

Är målningen klar?

Jag är inne i en fas då måleriet flyter på. Jag ser i de flesta dukar vad jag ska göra i ett nästa steg. Penseln antingen lyder eller överraskar på ett positivt sätt. I går kunde jag därför signera två målningar och få några till att närma sig stadiet där det går att kliva tillbaka, betrakta och tänka/känna "Ok – that’s it!"

Men hur vet man egentligen när en målning är klar?

Den typ av måleri som jag ägnar mig åt tar sin form under en ganska lång process. Det sker en växelverkan mellan mig och duken. Jag vet sällan från start hur en målning ska se ut när den är färdig. Den växer fram undan för undan. Ofta naturligtvis i riktning av en intention jag har haft. Men många gånger också åt något helt oväntat håll. Då är det inte självklart var man ska sätta punkt för arbetet och betrakta det som färdigt.

Vill man ha ett enkelt svar på frågan så är en målning klar när konstnären tycker så. Visst. Men för egen del försöker jag numera eftersträva att en målning ska kännas rätt snarare än att den ska vara "färdig". Den kan nämligen kännas rätt långt innan hjärnan säger att den är klar. Den kan också kännas rätt långt efter att hjärnan tycker att den är klar.

De två jag signerade igår känns rätt. Jag vet däremot inte om de ska betraktas som klara. Huvudet är osäkert men hjärtat säger ja.

IMG_4831

   Detalj ur ny målning

Publicerat i Måleri, Processen att skapa | 6 Kommentarer

Att krisa eller inte

Lika bra att säga det med en gång. Kriser kommer i varje människas liv. VAD vi upplever som en kris och HUR vi tacklar den är däremot ytterst individuellt. Och ingen kan säga vad som är rätt eller fel. Vi har alla vår tolkning av det som sker.

Kris är ändå någonting allvarligt. Vi använder uttrycket slarvigt ibland. Det är ingenting man hamnar i för att man känner sig ur form eller har glömt handla. En kris kan skapas av yttre händelser och kan ha ett utdraget förlopp som exempelvis vid en skilsmässa eller komma som en ren knock-out vid oväntade händelser som dödsfall, katastrofer och liknande. Men kriser kan också orsakas av inre processer. Vi kan befinna oss i en utvecklingsfas där vi förändras mycket och där det kan upplevas så ovant och jobbigt att vi hamnar i en kris.

Motstånd i sig ska vi inte se som något negativt. Finns inte det alltid – mer eller mindre?

När man skapar finns där definitivt ett motstånd som man måste lära sig hantera. Mycket handlar det om att samspela och lirka med sig själv. Att ha rimliga förväntningar. Det motstånd som jag personligen har upplevt i mitt måleri har jag aldrig sett som någon kris. Jag vill ju måla och jag vill bli bättre. Alltså tar jag konsekvenserna av det med allt vad det innebär.

IMG_1800

   En tom duk eller målarvägg kan bjuda på både motstånd och magi

Vad man än tränar sig i så går man från att vara nybörjare till att bli bättre och bättre. Är man sann växer det fram en trygghet i det man gör. Fine. Man kan välja att slå sig till ro där. Tyvärr hör jag inte till den gruppen. Jag vill MÅLA MIG VIDARE. Precis som många andra konstnärer.

Tar man då för stora kliv, som jag gör ibland, så blir det svårt. För mig försvinner tryggheten,  jag ser inte vad jag gör och jag får det inte att bli som jag har tänkt mig. Mycket blir dåligt. 

Jag tror att det måste få vara så ibland.

Stora kliv kan vara bra att ta men en process måste ändå få ha sin gång. HELA personen måste få en chans att hänga med. Så att man hittar någon slags takt. Flera stora kliv och man kanske måste få vila.

Det blir en väntan och det är ju inte roligt precis men plötsligt är man igenom. Efteråt är det svårt att riktigt veta varför. Men igenom är man.

 

Följande inlägg kan ses som en bakgrund till det jag har skrivit idag:

Värsta straffet (augusti)  

Att kånka på sitt öde (september)

Fem konkreta steg (september)  

Den inre kritikern (oktober)

Motstånd (november)  

Att göra väntan meningsfull (november)

Kanske halvvägs? (december)

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Processen att skapa | 8 Kommentarer

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.