I helgen, när jag besökte Kristinestad, tog Oscar med mig till en hemlig plats i skogen.
Jag älskar hemliga platser. Sådana börjar bli sällsynta i vår transparanta värld.
Platsen, ja. Bland träd och mossa visade det sig ligga en hel liten bilkyrkogård. Svag som jag är för förgängliga ting var det spännande och inspirerande att traska runt med Oscar, upptäcka, småprata och fota. Vi hann göra två besök hos bilvraken.
Här kommer några bilder.
Klockan är strax efter 04 på morgonen. Cafeterian är full av fulla och bakfulla och jag ska försöka skriva något inspirerande. Som ofta när jag ska till min hemstad Kristinestad så lockar mig målet men resan dit kan vara en pina. Just här & nu är det ganska pinigt. Nåja, jag SKULLE KUNNA ligga och sova i hytten istället för att sitta här. Hann inte förbereda något inlägg innan jag åkte dock och ser något positivt i att skriva i bloggen dagligen. Så det fick bli att skriva nu, innan vi kommer fram till Åbo. Sedan kommer dagen att gå i ett. Ska träffa mina brorsbarn och busa, kramas och fira födelsedagar. Redan i morgon åker jag tillbaka. Då med dagsfärjan så då kommer jag att ha mycket tid för att fundera och skriva.
I går beskrev jag med TV-bilden hur något kan få uppmärksamhet för att det placeras i ett nytt sammanhang. En Finlandsfärja klockan 04 10 ger också en del input till det temat. Onekligen. Nu kommer exempelvis några personer utklädda till nunnor och vill äta pizza slices. Det får beskriva läget.
Och det får nog räcka så.
Ha en finfin helg!
Nu har marknadsförsäljarna packat och dragit. Rådhuset i Kristinestad ser åter ut som det brukar och jag har tagit mig över Bottenviken i natt och sitter här i mitt målarrum och skriver som vanligt.
Utställningen är alltså över och jag kan summera.
Eftersom arrangemanget att ha utställning i Rådhuset var unikt känns det extra roligt att det blev så lyckat. Besökarantalet översteg 2 500 för de tre dagarna och nio målningar såldes. Jag kommer att bära med mig många möten och det är otaliga historier och reaktioner jag har fått ta del av!
Ett stort tack till alla som kom! Tack också till staden med nyckelpersoner för att ni gav mig chansen och för det goda samarbetet. Ni har alla bidragit till att jag nu är väldigt inspirerad att göra nya målningar.
Vi är inne på sommarmarknadens tredje och sista dag här i Kristinestad. Jag har tillbringat all marknadstid i rådhusets ena sal, där min utställning äger rum. Det har varit fullt upp med det även om jag har erbjudits att gå ifrån. Ibland har jag kikat ut genom dörren, exempelvis som nedan bakom manskörens ryggar. Först nu ska jag ta en snabb repa längs med allén, som syns på bilden och upp & ner några varv på torget som ligger strax bakom.
Jag är hur nöjd som helst. För det första är jag hedrad och glad att få ha den första konstutställningen i rådhuset. För det andra kommer jag nog att bli över hundra år ifall jag får leva på alla fina möten från de här dagarna.
I dag vid två-tiden kommer folk och hämtar köpta målningar. Vid tre-tiden packar vi ihop för att sedan köra raka vägen till kvällsfärjan i Åbo.
Men före det en utställningsdag till!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men besökarna strömmade till utställningen från det att dörrarna öppnades till rådhuset till att de stängdes. De flesta var så klart helt främmande människor men jag såg också det ena ansiktet efter det andra, som jag kände igen. Det var bekanta i största allmänhet, gamla skolkamrater, vänner och någon släkting. Vad gäller antalet så tappade jag räkningen men bedömer att utställningen hade minst 600 besökare under sin första dag.
Tiden flög iväg på det där sättet att lunchen endast blev en snabb tugga hämtsmörgås under eftermiddagen. Det var roligt och intressant med alla frågor, diskussioner och vitt skilda reaktioner.
Flera målningar såldes. Bland andra den på bilden nedan.
Nu är det dags för dag 2.
Vill vidare
Utplaceringen av målningar i rummet fick ta tid men föll sig naturlig. Jag hade en grundplan och arbetade sedan vidare med de specifika förutsättningarna på plats. Lät intrycken där i Rådhusets tillfälliga utställningsrum styra. De fem vikväggarna mitt i rummet gick exemplariskt och var snabbt avklarade. Sedan började prövningen. Hälften av målningarna skulle nämligen hängas i linor från nyproducerade trälister längs med några av väggarna. Det blev plötsligt nästan hopplöst att få höjd och mellanrum att stämma med tumstockens och ögonmåttets direktiv. Linorna tänjde sig och och arbetsteamet började sakta men säkert krokna.
Till sist blev det dock som vi ville. Vi kunde slå igen den tunga ytterdörren och ta kväll. På stans torg och gator växte en marknad fram. En bit mat på det och sedan räckte det gott och väl att se vattnet röra sig i viken efter att en snipa drog fram.
Under tiden Oscar har varit och hälsat på har jag målat några nya 20×20 men mest har jag ägnat målartiden åt att hjälpa honom förverkliga två egna målningar och att assistera i det gemensamma huvudprojektet FIAT 600. Nu ligger hans målningar nedpackade i bilen. Vi är ombord på M/S Galaxy och kommer snart till Åbo. Därifrån bilar vi upp till Kristinestad. Oscar bor i Kristinestad och själv ska jag ju ha utställning där.
När vi packade inför den gemensamma resan passade jag på att ställa Oscar några frågor kring måleriet.
Titti: Kommer du ihåg när du först blev intresserad av rita och måla?
Oscar: Jag var väl 4 år. Var intresserad av bilar och ville rita dem.
Titti: Du har gått i konstskola en kväll i veckan sedan du var sex år. Vad har varit det roligaste du har fått göra där?
Oscar: Ett krigslandskap.
Titti: Har du någon favoritfärg?
Oscar: Grönt.
Titti: Några färger som du tycker passar extra bra ihop?
Oscar: Grönt och svart.
Titti: Du sade redan i vintras att du ville måla en Fiat 600 när du skulle komma och hälsa på oss i sommar. Varför just en Fiat 600?
Oscar: Jag tycker om modellen och ville ha en egen. En riktig fiat.
Titti: Var ska du hänga upp den?
Oscar: Ovanför min säng bredvid Honda Monkey-målsningen som vi gjorde förra sommaren.
Alla som ställer ut vet hur dagarna innan en utställning brukar te sig. Även om man har ”läget under kontroll” så är det en massa pyssel som måste fixas. Någon duk ska kilramas i sista stund, presentationsmaterial ska skrivas ut. Allt ska packas. Förutom målningarna i sig ska man ha med sig verktygslåda, affischer, banderoll, broschyrer, visitkort, gästbok och röda prickar. Med mera. Med mera.
Eftersom jag har Oscar på besök och vill ha maximalt med tid med honom så stiger jag upp TIDIGT och jobbar undan det mesta som behöver göras per dag innan det blir normal vakna-tid. Mycket går också att göra tillsammans. Jag har ju tur eftersom Oscar tycker att det mesta som har med måleriet att göra är intressant.
Helgledigheten avslutades i går med VM-finalen som höjdpunkt. Oscar har hela tiden tveklöst hållit på Spanien som favoritlag. Jag påverkades av honom efter att inte ha brytt mig så mycket och vi hade, efter lång matchs ups & downs, segersötma i ådrorna när det slutligen var dags att säga god natt.
I dag ska vi göra klart vårt gemensamma målarprojekt. Vi har några detaljer kvar på målningen och kilramar i rätt mått står på inköpslistan. I övrigt tänker vi oss att hänga på stranden – bara bada, ha picknick och njuta av sommarvädret och varandras sällskap.
Även om det är segt så märker jag varje dag nu att jag blir bättre efter olyckan. "Hästarna återvänder en efter en" om jag får uttrycka det så. Och susen gör det att ha en nioåring i huset. De gemensamma projekten, aktiviteterna och diskussionerna hjälper till att läka mitt omskakade huvud.
På programmet i dag står bland annat att kolla på radiostyrd båt och att fixa i målarrummet med veckans huvudprojekt inom måleriet. Vi har skurit till en 56 x 73 duk och Oscar har valt sitt motiv. I dag ska målningen grundas. Ja, sedan blev vi faktiskt inspirerade av alla 20 x 20 målningar som hänger på ena väggen i går också. Det ledde till att vi pysslade med några nya underlag för sådana samtidigt som vi tittade på Tyskland-Spanien matchen. Oscar gjorde sin tolkning av temat och jag grundade två nya till min samling.
I dag ska jag också kilrama hästmålningen nedan, som jag nu har signerat och betraktar som klar. Den får följa med till Kristinestad och utställningen där den 16-18 juli.
Titel?
Snart hemma.
Idag är det stora planerardagen för utställningen i Kristinestad, Finland, den 16-18 juli. Jag ska välja ut en bruttogrupp målningar och gå igenom allt det praktiska – från avstämning med arrangörerna till reseplanering, presentationsmaterial och koll av vilka målningar som ska ramas eller eventuellt korrigeras på något sätt.
Utställningen i Kristinestad blir min enda i sommar. Jag har medvetet valt att hoppa över allt annat. Håller ett högt utställningstempo som det är och vill prioritera målandet på den tid som finns tillgänglig i sommar.
Många av er vet sedan tidigare att Kristinestad är min hemstad. Det är där jag har vuxit upp och gått i skola till och med gymnasiet. Jag älskar den idylliska trästaden med smala gränder, färgrika hus och havet som skär in med sin vik.
Rådhuset (bild ett) står pampigt och tryggt mitt i stan. Nu öppnas byggnaden för allmänheten och jag är glad att få ställa ut där. Det blir under sommarmarknaden som årligen drar över 60 000 besökare.
Planera in ett besök den som har möjlighet! Både för att se stan, uppleva marknaden och för att kolla in utställningen/träffa mig.
Välkomna.
