Det är mycket bra och intressant som sägs i bloggens kommentarfält. Tack till alla som bidrar! I dag vill jag följa upp några av resonemangen.
I kommentarerna till Nöjd någon gång? och Jobbar du eller är du konstnär? framkommer tankar om konstens betydelse och konstnärens roll. Bland annat att konsten står på egna ben medan konstnärer ofta fokuserar på fel saker och skådar sig i naveln. Kommentarerna från bland annat Maya Rygaard gav mig en del att tänka på och jag har för tillfället landat i följande:
Jag tror inte på att kategorisera i termer av rätt eller fel. Försök att fånga in hur konst ska vara eller hur konstnärer bör agera leder in oss i återvändsgränder. Det sker en utveckling på båda plan som jag själv, i varje fall, inte vill sätta mig över. Att diskutera däremot är givande. Om inte annat så för att hitta var man själv står i frågorna.
Vi konstnärer är olika. En del är introverta. Andra extroverta. Vi är mer eller mindre sociala, också mer eller mindre mediala. En del konstnärer tänker inte på den egna personen eller utvecklingen medan andra vill eller kanske måste göra det för att komma vidare med det egna konstnärskapet.
För mig spelar det inte någon roll hur mycket fokus det är på konstverket kontra konstnären och ser inte att värdet av det ena behöver utesluta det andra. Den konst som görs står för sig. Den kritiseras och når fram på en marknad eller inte. Den lever olika länge. Har direkt genomslag eller får vänta på acceptans. I dagens läge handlar dock kommunikation allt mera om människan bakom det som uttrycks och konst kan ses som en form av kommunikation.
Vad tycker du?
Detalj ur målning
