Ok. Vi tar ren fakta här: Jag åkte av en häst i galopp på en långritt för två helger sedan. Landare på huvudet och kände direkt att nacken tog stryk. Att ändå kunna kliva upp i ett sådant läge, borsta av sig och upptäcka att man kan röra på armar & ben & huvud får en mer att fokusera på hur bra det gick än på eventuella skador. Jag tog hand om hästen och red hem.
Hur mörbultad man blir av ett sådant där fall behöver vi inte gå in på här. Det har jag levt mig igenom och glatt lämnat. Besvären med nacke och huvud har däremot varit påtagliga och sega. Jag har varit och är fortfarande i en egen Titti-bubbla. Orkar inte det jag brukar orka, har huvudvärk, är vinglig, glömmer och får kämpa hårt och länge för att koncentrera mig. Nu vet jag i alla fall att det varken är någon blödning eller annan allvarlig skada. Jag är väl undersökt och behandlad. Det är bara att rätta sig efter dagsformen. Hjärnan och nacken har fått ett sådant slag att de behöver mycket tid för att återhämta sig.
Hur påverkar då detta målandet? Joo, jag målar men jag har ingen trygghet i det jag gör. Jag saknar förmågan att se sammanhang och att bedöma om det jag gör är bra eller dåligt. Fastnar lätt i detaljer eller slabbar på för mycket. På grund av detta avbröt jag mina pågående projekt direkt efter olyckan. De blev övermäktiga. Började istället med småbilderna med tanken att det inte gör något ens om de alla blir skit. Jag ville nämligen så gärna MÅLA och 20 x 20 kändes hanterbart. Nu ser jag att några blir helt ok och jag har via målandet på smådukarna försiktigt börjat måla lite också på vanliga dukar igen.
Men jag får ta det lugnt och inte ha för mycket omkring mig. Försöka se till att få huvudet med mig igen genom att vila från vissa saker och aktivera mig med andra. Nu hoppas jag att det bara är en tidsfråga innan jag är som vanligt igen.
Ha en fin helg!
(Bilden nedan tog jag i går mellan naprapat och Danderyds sjukhus. Tycker den passar bra här för mannen i förgrunden hade verkligen huvudet med sig.)
