Livet är sällan en spikrak linje. Snarare känns det som om vi går i cirklar runt den där linjen. Ibland kommer vi ingen vart för att vi går runt-runt-runt. Slirar på i ett upparbetat spår. Det händer också att vi hamnar bakåt. Av olika anledningar lämnas ett bättre läge för något som verkar kasta skuggor över tillvaron. För att något händer, inte händer eller för att vi tappar greppet om den egna kompassen.
Ofta har vi allt omkring oss som vi behöver för att komma vidare. Men vi ser det inte. Först efter några "varv" förändras perspektivet och vi kan ta till oss av det uppenbara. För att sedan röra oss framåt en bit innan vi börjar cirkla igen.
Precis så är det med skapandet också. Själv är jag i en process där jag upplever detta dagligen i måleriet. Det är häpnadsväckande faktiskt vad man kan se en dag utan att ha sett det dagen innan.
Det får mig att reflektera över tillvaron i stort. Att det kan vara bra att inte dra för snabba och tvärsäkra slutsatser. Att det ofta handlar om hur vi uppfattar saker i en given stund. Att vi är snävare än vi vill kännas vid.
Hur trögt detta än verkar så ger det mig hopp. Hopp och motivation för livet och konsten. Och för hur vi är med varandra.
Ha en fin helg så här strax innan jul.
