Tagg-arkiv för: Hjärta

Hemma men ändå på väg

Det gäller att stanna upp så man hinner göra sina inre resor. Inte bara flänga runt i stora, vida världen utan också åka lite tåg mellan hjärta och hjärna. Som de senaste inläggen skvallrat om älskar jag att vara hemma just nu. Måleriet är krävande men spännande och jag har längtat efter att få vistas i det lite mera rejält. Den senaste tiden har varit händelserik men då också ryckig vad gäller möjligheten att ge sig hän åt några inre resor. I alla fall som har med egna måleriet att göra.

Nu menar jag inte att grubbla eller stirra mig själv i naveln. Nej, jag är ute efter att kunna stanna upp och göra mig tillgänglig så att jag får modet att följa med dit måleriet är på väg.

Ibland har man tur. Träffade ju Åke Arph i förgår. Vårt samtal var förlösande och kom exakt rätt i tiden för mig. I går målade jag vidare på några för mig viktiga dukar där jag varit nästan klar men inte vetat hur jag skulle ta mig ända fram till ändhållplatsen.

Det är en sällsam och vacker resa att vara på väg fast man är hemma.

Kanske det går att komma en liten bit på väg i dag också?

IMG_1975

Publicerat i Insikter, Inspiration, Måleri | 2 Kommentarer

Street Art i Berlin

De flesta vet att Berlin är en huvudscen för gatukonst och det finns mängder med bilder och filmklipp på internet för den intresserade att titta på. Det har jag gjort men så coolt det ändå är att uppleva det på plats och i sitt sammanhang. Atmosfären i Berlin och gatukonsten är som två sidor av samma sargade men stolta stadsidentitet.

Gatukonst är all form av konst i gaturummet. Oftast är den olaglig men på flera ställen nuförtiden sanktionerad och till och med beställd. Hatad av en del men älskad av många. Den är målad, sprayad, klistrad eller kan ta sig uttryck i skulpturer eller exempelvis stickade detaljer. Den sträcker sig från små klistermärken till heltäckande fasadmålningar. Våra rondellhundar är en form av gatukonst.

Här nedan ser du några foton som jag har tagit. De fångar alla ett uttryck som jag tycker mycket om. Bilderna har skapats av att en målad eller klistrad figur harmonierar med det som finns runt omkring. Flera personer har alltstå bidragit till motivet som jag har fotograferat. Det finns en frihet och en livsnerv i bilderna som talar rakt till mitt hjärta.

Vad tycker du? Om detta och om gatukonst överlag?

IMG_1068     IMG_1257

IMG_1086     IMG_1078

IMG_1333     IMG_1348

Publicerat i Berlin, Konst, Måleri | 10 Kommentarer

Nya lösningar

Precis som att vi kommer på nya och kreativa sätt att svalka oss nu när sommarvärmen är ett faktum kan vi försöka finna lekfulla lösningar på ett och annat problem i livet.

För problemen kommer. Stora och små. En del kan vi påverka och gör det efter bästa förmåga. Det vi inte kan påverka måste vi försöka anpassa oss till. Jag menar – det blir ju inte bättre för att vi tar plats i klagokören.

Problemlösning behöver inte alltid vara så förbaskat seriös och besvärlig. Ibland är det bra att se på sig själv och den situation man befinner sig i med en glimt i ögat och ett varmt hjärta. Vi vet alla hur lätt det är att antingen ställa alldeles för höga krav på sig själv eller att inte göra någonting alls. Jag tror inte på allt eller inget. Vi ska bara våga låta det bli annorlunda.

Och tillåta oss att leka lite.

IMG_7964

Publicerat i Förhållningssätt | 4 Kommentarer

Tillbaka och ändå inte

Vi hade ett kraftigt försenat flyg från New York och natten har varit seg. Milt sagt. Men nu är jag hemma. Sitter här i målarrummet och skriver, målar och konsultar. Nästan som vanligt men ännu i ett mentalt mellanland p.g.a. av jetlag och närheten till det som har varit.

Det är roligt att återse målardukarna jag arbetade med innan jag åkte. Nu när jag har fått distans tycker jag att flera är riktigt bra. Och jag ser hur det går att komma vidare med de som ännu inte har hittat sitt uttryck. Jag klämde omgående ut ny färg på paletten och satte i gång med målandet.

Att lämna New York ger dock ett tungt hjärta. Är jag där vill jag inte åka därifrån. Det bara är så. Väl hemma kliver förnuftet in och gör sitt jobb för att jag ska gilla läget. Jag menar – det är inget fel på att vara här och jag har mycket spännande att se fram emot. Det är bara det att jag har en kärlek till New York som inte vill låta sig stillas.

Här kommer därför några avslutande bilder från NYC. Dessa foton är alla tagna i Soho. I morgon går jag vidare med verkligheten här hemma.

Jag lovar.

IMG_7628     IMG_7629

IMG_7645     IMG_7637

Publicerat i New York, Vanliga dagar | 4 Kommentarer

Är målningen klar?

Jag är inne i en fas då måleriet flyter på. Jag ser i de flesta dukar vad jag ska göra i ett nästa steg. Penseln antingen lyder eller överraskar på ett positivt sätt. I går kunde jag därför signera två målningar och få några till att närma sig stadiet där det går att kliva tillbaka, betrakta och tänka/känna "Ok – that’s it!"

Men hur vet man egentligen när en målning är klar?

Den typ av måleri som jag ägnar mig åt tar sin form under en ganska lång process. Det sker en växelverkan mellan mig och duken. Jag vet sällan från start hur en målning ska se ut när den är färdig. Den växer fram undan för undan. Ofta naturligtvis i riktning av en intention jag har haft. Men många gånger också åt något helt oväntat håll. Då är det inte självklart var man ska sätta punkt för arbetet och betrakta det som färdigt.

Vill man ha ett enkelt svar på frågan så är en målning klar när konstnären tycker så. Visst. Men för egen del försöker jag numera eftersträva att en målning ska kännas rätt snarare än att den ska vara "färdig". Den kan nämligen kännas rätt långt innan hjärnan säger att den är klar. Den kan också kännas rätt långt efter att hjärnan tycker att den är klar.

De två jag signerade igår känns rätt. Jag vet däremot inte om de ska betraktas som klara. Huvudet är osäkert men hjärtat säger ja.

IMG_4831

   Detalj ur ny målning

Publicerat i Måleri, Processen att skapa | 6 Kommentarer

Ett råare måleri?

När jag säger att jag vill måla fulare så uttrycker det en vilja att vända det tillrättalagda ryggen. Och det ytliga och det lättköpta. Jag tycker att skönhet som inte har något förgängligt eller fult över sig lätt blir ointressant.

Vi kan ta min blåa mugg nedan som exempel. Det finns egentligen ingenting vackert i den bilden och motivet är helt alldagligt. Ändå. Målningen är rätt bra. Kanske för att några färger och penseldrag får vila mot ett i övrigt intetsägande sammanhang.

Men nu vill jag driva det vidare. Måla råare? Ja, jag skrev för några dagar sedan att jag vill måla med hjärtat och levern.

Vad menade jag egentligen med det? Jo, ibland tänker jag alldeles för mycket när jag målar. Såklart behöver man analysera men det jag vill komma åt ligger inte i någon tankemässig insikt. Jag vill försöka fånga ett primitivt uttryck som går mer på känsla och instinkt än på logik. Kanske inte alltid men i längre stunder. Något som mera utvecklat får samspela med tankens viljeinriktning och med slumpens oförställdhet.

Den blå muggen är en liten bit på väg.

2003-0052K

Publicerat i Måleri, Processen att skapa | 4 Kommentarer

Att göra fulare

Det är lugna dagar – ganska produktiva men just lugna. Jag håller mig i studion när jag inte har möten. Och mötena är avsiktligt inte många.

Målar på, planerar och pysslar. Tänker mycket. Rustar mig. Vet inte riktigt för vad men jag rustar och laddar. Det är lite som innan ett lopp. Jag är ivrig att komma igång. Fokuserad. Känner att jag har mycket att ge. Att det kommer att gå bra.

Närmar mig någonting jag länge har strävat efter i måleriet. Ett än mer uppluckrat, på ett sätt fulare men bättre måleri. Tveksam harmoni i disharmoni.

För jag vill inte måla vackert.

Jag vill måla med hjärtat och levern.

IMG_3277

Publicerat i Måleri, Processen att skapa, Studion, Vanliga dagar | 4 Kommentarer

Konstnär och konstnär

När blir man konstnär? Jag menar en riktig, riktig konstnär?

När man känner sig som en? När man ser ut på ett visst sätt? När man har sin första separatutställning? När man säljer för en viss summa eller ett visst antal verk per år? När man får bra recensioner? Var? Hur bra och hur ofta? När man får förfrågningar utan att ha behövt jobba häcken av sig? Men hurudana förfrågningar? När man kommer med på Liljevalchs? Galleri i New York? Eller är man konstnär när man blir KRO-medlem? Hur aktiv ska man egentligen vara? Blir man konstnär en gång för alla eller ska man uppehålla någon viss nivå?

Jag hade min första separatutställning i Stockholm 1998. Medlemskap i KRO ansökte jag om först nu i höst. Jag tänkte för egen del att det skulle räcka med de fyra andra medlemskapen jag har. I och med att jag är företagare så har jag aldrig sökt stipendier eller ekonomiskt stöd utan har försörjt mig genom verksamheterna i mitt bolag. Sedan märkte jag att andra ibland förväntade sig ett KRO-medlemskap. Att man kan slippa förklara sig, bevisa vem man är om man är medlem. I vissa sammanhang. Kanske just att det underlättar för omgivningen att placera in en i ett vedertaget system. Så jag sökte.

I går kom svaret. Invalsjuryn har sagt ja och varför inte just här och just nu sätta ner foten och mentalt konstatera, en gång för alla, att jag är riktig, riktig konstnär?

Konstnär på pappret och konstnär i hjärtat.

Publicerat i Förhållningssätt, Konstnärer | 5 Kommentarer

Äntligen dags

Flyger till New York nu på förmiddagen. Med lätt bagage & ljust sinne.

IMG_1518

Publicerat i New York | Lämna en kommentar

Hjärtats röst

Jag läste någonstans att det som man tycker riktigt mycket om att göra som barn kvarstår som viktigt för en också i vuxen ålder. Frågan är bara vad som händer däremellan – vad livet gör med oss och vad vi gör med livet. Vissa följer aldrig sitt hjärtas röst medan andra bestämmer sig innan de ens förstått att de har bestämt sig.

Denna lill-cowboy utstrålade noll tvivel i frågan.

IMG_0189

Publicerat i Förhållningssätt, Western, cowboys & indianer | 2 Kommentarer

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.