Tagg-arkiv för: Hit-rate

Svar på Lisas fråga om yttre motstånd

Fick en fråga i gårdagens kommentarfält som jag väljer att bryta ut ur sitt sammanhang och här svara på lite mera utförligt.

Frågan först:

…har du någon gång i ditt yrkesverksamma liv som konstnär mött motstånd, fått dålig kritik eller tappat sugen på grund av att andra inte tycker att det du gör är tillräckligt? hur gjorde du i så fall för att få tillbaka självförtroendet? hälsningar lisa w

Ok, vi talar här om yttre motstånd. Om omvärldens reaktioner på det konstnärliga arbete vi utför. Som alla verksamma konstnärer, möter jag olika typer av sådant motstånd. Jag har aldrig fått uttalat negativ offentlig kritik men visst har jag fått nej på sådant jag själv har velat. Främst har det handlat om några utställningar, som exempelvis Liljevalchs vårsalong, men tystnad i sig och utdragna processer kan också lätt tolkas som motstånd. 

Förr kunde jag nedslås av att få nej. Tappat sugen har jag dock aldrig gjort.

2000-0022 

Bra för självförtroendet är att förstå hur konstmarknaden fungerar för att ha så realistiska förväntningar på den och en själv som möjligt. Jag tycker det är bra att lägga ribban högt men inte högre än att den kan nås.

Konstruktivt för mig har också varit att se relationen mellan ja/antagning/positivt bemötande och nej/refusering/negativt bemötande istället för att haka upp mig på enstaka nej-besked. En viss procent nej måste man leva med och visar den sig vara låg i förhållande till ens framgång så bleknar motståndet i sin betydelse. Då har man också en hit-rate att arbeta med och försöka förbättra.

Allra viktigast för mitt självförtroende har varit att landa i det egna konstnärskapet och uttryckssättet. I grunden ifrågasätts inte mitt konstnärskap även om jag förstår att alla inte gillar det eller tycker att det håller måttet. Jag tror att det mest handlar om vad jag rör mig i för sammanhang. Och vad jag själv gör av det.

Mer att läsa:

Att bli vald eller att refuseras

Det svider när egot får rispor

Så lätt det är att såga någon

Publicerat i Förhållningssätt, Konst, Måleri | 2 Kommentarer

Träffar jag målet?

I Det svider när egot får rispor skrev jag om hit-rate och att lägga ribban för det egna arbetet utifrån hur väl man lyckas i olika sammanhang.

Den utmaning man behöver är individuell. Ingen motiveras av att ha det för svårt och enkla utmaningar gör oss inte tillräckligt taggade. I varje fall inte i långa loppet. Det kan därför ha sin point att veta var man har den egna brytningspunkten. För att vara realistisk. För att underlätta för sig själv. För att man ska kunna arbeta och utvecklas så bra som möjligt.

Det är nu klart att jag ska ställa ut på regeringskansliet i mars. I Helsingfors blev det också klart att jag ska ha en separatutställning där 2012. Att det också finns möjlighet till ett långsiktigt samarbete med Helsingfors-galleriet. I och med att 2011 är året för två separatutställningar och 2010 är mer eller mindre fulltecknat så infinner sig tanken: what’s next?

Träffar jag målet med det jag gör?

När jag skriver detta blir i alla fall några saker klara. Min hit-rate är bra just nu (alltså borde jag klara större utmaningar) och det viktigaste målet för mig är inte en viss utställning utan måleriet i sig. Att det får möjlighet att bli vad det kan bli med mig vid penslarna.

Alltså ska jag ta min nästa utmaning inom måleriet.

IMG_0174

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri, Utställningar | 5 Kommentarer

Det svider när egot får rispor

Allt man gör blir inte bra. Man drar inte långa strået i alla konkurrenssituationer heller. Därför är det ingen idé att mjukna i knävecken för vissa saker som går en emot. Man kan bli ledsen och besviken, jadå. Det svider alltid när egot får sina rispor. Men vad är det för spel man deltar i och vad är det egentligen för regler som gäller?

Har man en realistisk uppfattning om sin hit-rate? Hur många % av de verk man producerar kan förväntas bli bra? Hur många jurybedömningar ge tummen upp? Gallerier vilja ställa ut? Människor köpa ens alster?

Jag fick en nyttig tankeställare när en kollega i USA sade "man får se det som en framgång om man får ja från 20 % av de gallerier man kontaktar". Ok. det är i USA och vi kanske inte ska jämföra rakt av. Men det fick mig att se mera krasst på min egen hit-rate. Som i den jämförelsen med ens var riktigt lovande.

Och på tal om måleri – vad gör det om man slänger ett gäng fjösalster ifall det finns några lyckade dukar kvar som man kan leva på ett tag?

2000-0040 3

Publicerat i Förhållningssätt, Måleri | 4 Kommentarer

Att bli vald eller att refuseras

Den senaste tiden har det varit en hel del arbete med olika ansökningar. Det klumpar ihop sig såhär på hösten, både vad gäller jurybedömda utställ-ningar, medlemskap och andra möjligheter. Nu är jag vid en punkt då jag inte längre kan påverka hur det kommer att gå. Allt är mer eller mindre inlämnat. Nu är det bara att vänta på utfallet av mina ansträngningar.

Som konstnär utsätts man överlag för månget kritiskt öga. Och i sådana här sammanhang också för andras bedömning ifall man räcker till eller inte, om man passar in eller ej, om man är rätt eller fel. Klart att ens konstnärliga kvalitet spelar avgörande roll men det går inte att bortse från att det är enskilda personer som fäller utslaget: tummen upp eller tummen ner. De som bedömer har sina referensramar. Tycke och smak formar vad man anser vara intressant.

Det finns väl knappt någon människa som tycker om att få nej – att avvisas. Som konstnär måste man ändå lära sig hantera detta eftersom det knappt är någon förunnat att alltid bli vald. Vill man vara med i leken så är det lika bra att räkna med en viss procent nej-svar. Och utsätter man sig inte för granskningen så får man ingen känsla för sin “hit-rate” eller nivå på utmaningarna där man “går hem”.

Jag får mina nej men sedan jag började tänka i form av procent så är de lättare att ta. För varje nej så får jag nämligen ganska många ja. Kanske är jag till och med lyckligt lottad som får så många möjligheter och jakande besked. Det gäller att inte glömma det. Och att ett nej ofta öppnar upp för möjligheter som man inte ens hade tänkt sig. Det finns alltid en väg vidare, var man än befinner sig. Vare sig man hamnar i worst case, best case eller som oftast, någonstans mitt emellan.

Och hur mycket jag än bubblar på så hoppas jag innerligt på en skonsam höst där jag slipper att få nej-besked. Burr.

Publicerat i Konst, Vanliga dagar | Lämna en kommentar

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.