Det var så mycket jag ville göra just i går att jag lackade ur på allt regn som skapade en tung, grå filt över semesterparadiset och verkade göra det mesta omöjligt. Tar vi måleriet så finns det platser på tomten som jag inte ens har hunnit ställa målargrejorna på. Som jag har längtat till men då haft solsken, baraxlat och utspridda målardukar i tankarna. Den bilden stämde i går väldigt dåligt överens med verklighetens Strömstadtillvaro och jag lät det grå välla in och ta plats i sinnet. Satt i köket och tyckte att jag lika gärna kunde vara hemma. Att det var tråkigt. Och lite synd om mig som hade det som jag hade det.
Sedan gick jag ändå ut på glasverandan. Där finns skyddande fönster samtidigt som några karmar står utan glas. Man är varm och torr samtidigt som man hör regnet och känner hur det doftar. 20 småmålningar och tre nya lite större låg på tork och täckte bord, soffa och stora delar av golvet. Jag började förbättra lite detaljer på en och ett antal timmar senare hade jag arbetat igenom dem allihop. Det var så rogivande och skönt där att arbetet flöt på som av sig självt.
Avslutade dagen inne i stan på en trevlig restaurangpråm. Insvept i filtar och med färg i sinnet igen.
Men det var nära att jag hade gått i fällan.
