Jag vet, jag vet! Att ha en utställning är inte speciellt märkvärdigt. Det är vad man som konstnär förväntas ha.
Vissa utställningar kan ändå komma att betyda någonting alldeles extra. I alla fall för konstnären själv och jag har en sådan utställning med start om en vecka.
En utställning visar ens verk, den lever ett ett eget liv och bedöms till stora delar helt oberoende av konstnären. Men bakom en utställning finns alltid ett livsöde och en story.
Den kommande utställningen är faktiskt den allra viktigaste hittills för mig. Bortsett från att jag är tillfreds med måleriet så känner jag stolthet för att jag har lyckats ta mig tillbaka. Jag tappade ju nästan helt förmågan att måla efter ridolyckan i juni. Livet tenderar att bli upplevelsemässigt bättre när man klarar av en motgång och det är väl något sådant jag upplever just nu. Jag vet vilken kamp och seger det ligger bakom mina penseldrag.
Vernissager är förknippade med skräckblandad förtjusning. Hur det än kommer att gå den här gången tror jag mig ha en extra portion mod och styrka i erfarenhetsfickan.
Jag ser riktigt fram emot nästa lördag.
Ha en inspirerande helg!
