Många skapar ryckvis. De behöver press av exempelvis bokade utställningar för att göra sitt bästa. De pendlar mellan produktiva perioder och andra när ateljéerna knappt används. Det är ett sätt.
Andra har vardagliga rutiner för sitt skapande och ser till att ha ett jämt flöde vad gäller arbetstider och produktion.
Hur man än föredrar att arbeta så är det en nyckeluppgift för oss konstnärer att komma underfund med det egna optimala flödet. Det är resultatet som räknas och det finns många individuella vägar dit. Kanske handlar det om att hitta balansen mellan idéer/driv och det konkreta genomförandet. Att bli förtrogen med förutsättningarna för att ens personliga uttryck ska utvecklas. Att lära känna sig själv och vad det är man behöver. Att utmana när man behöver en utmaning, ge vila när det leder framåt, lek när det är på sin plats och så vidare.
Har flera gånger skrivit att jag föredrar ett dagligt målande. Det är så jag trivs och tycker att jag arbetar bäst. Det har ändå varit en intressant erfarenhet att se vad som händer när jag under de senaste månaderna har ökat på målandet ytterligare. Valde att göra det för att jag delvis tappade greppet och kom efter i måleriet på grund av olyckan i juni.
Trodde inte att det skulle vara bra att måla mer, om jag ska vara ärlig. (mer= varje dag + superlånga helgdagar). Tänkte att det får bli så under några veckor bara. Överraskande nog hade jag fel. Det är som om jag har kommit i takt med mitt driv och mitt uttryck. In i någon slags andra andning. Skapandet rullar på utan motstånd och jag är inte ens trött eller stressad.
Och resultatet? Ja, nu är det bara några veckor kvar av målartid i mitt aktuella projekt. Resultatet kan du se med start den 7 maj på Galleri Lorentzon i Stockholm.
Krasst.
