Jag är nyss hemkommen från Indien. Var där på en arbetsresa kombinerad med lite ledighet. Betraktar mig som ganska resvan och har fått uppleva mycket fantastiskt i världen i form av möten, intryck och lärdomar. Spåren efter denna resa lär finnas kvar i mig för alltid och med betonad tydlighet. Det hände någonting oväntat med konstnären i mig. Alla färger, former och kontraster gick rakt in i mig. Kanske var det kombinationen av det vackra och det starkt förgängliga som tilltalade mig så.
Ställer ut på Virsbo konsthall med vernissage den 4 juni, klockan 13-17. Det är en samlingsutställning med några konstnärskollegor som, precis som jag, har anknytning till Finland.
Jag ställer ut många målningar för att vara på en samlingsutställning så gör en utflykt till Virsbos spännande konsthall och kom och titta på konsten.
Jag finns där personligen under vernissagedagen.
Adressen är Bruksgatan 35, Virsbo.
Varmt välkommen!
Virsbo konsthall
I går hade vi som är medlemmar i Föreningen Lidingökonstnärer årsmöte på Sven-Harrys (Konstmuseum). Det blev en lång och intressant kväll. Bl.a. visade Sven-Harry Karlsson oss runt i våningen högst upp (hem) och berättade om huset, konstsamlingen och den egna relationen till konst och vackra föremål.
Vi avslutade programmet med att äta i husets restaurang. Vad restaurangen heter? Sven-Harrys, så klart.
Jag rekommenderar varmt ett besök i detta originella konsthus och imponerande livsverk. Just nu pågår en utställning med måleri av Torsten Andersson och Kristina Eriksson.
Adressen är Eastmansvägen 10 intill Vasaparken.
Torsten Andersson ”Ur serien Folklig kultur Dörrkläppar” 1980-tal. Olja på duk. © Sven-Harrys (Konstmuseum)
Jag har haft några fantastiska dagar i Helsingfors i samband med vernissagen för samlingsutställningen HORSES på Galleria Fogga. Träffat vänner och besökt en rad favoritställen. En helt ny konstbekantskap blev det också. En konstnärsvän tog med mig till Didrichsens konstmuseum, där man fram till 29 januari 2012 har en retrospektiv utställning med fenomenet Juhani Linnovaara. Hans biografi kan du läsa här. Stället i sig är intressant men utställningen var i mitt tycke magisk. Vi nästan flög därifrån för att vi blev så tagna av den ständiga förnyelsen och samtidiga tidlösheten som Linnovaaras retrospektiva visar prov på.
Go, go om du är i krokarna. Det är värt en liten utflykt från absoluta city.
Bloggen har fått nytt utseende i samband med att jag har gjort om mina två hemsidor, det vill säga tittihammarling.com och hammarlingconsulting.com. Nu gäller det bara att börja fylla den nya formen med ett vettigt och intressant innehåll.
Förutsättningarna är goda för jag har en spännande utställningsperiod framför mig. Efter att ha legat lågt med utställningar sedan separatutställningen i maj i Stockholm ska jag under de kommande månaderna ställa ut i Helsingfors två gånger och i Paris, Florens och Porto. Inledningsvis bär det på söndag av till Helsingfors och samlingsutställningen HORSES, som pågår 4-30 oktober på Galleria Fogga. Vernissage på tisdag den 4de, klockan 17-19. Välkomna! Jag är på plats under vernissagedagen.
Det är ett år sedan jag var på långritt och flög av i galopp så illa att jag landade på huvudet och skadade det samma ganska rejält. Millimetrar gjorde att jag klarade mig med livet i behåll. Ja, jag bröt inga armar eller ben heller utan kravlade mig upp med en gång, sade “nu var det huvudet som råkade illa ut”, tog hand om hästen och red den korta vägen tillbaka till stallet.
Sedan blev inget sig likt för en lång tid framöver.
Jag tappade måleriet och jag kunde inte arbeta med konsultandet. Ridning var inte att tänka på och mycket av sådant som vi gör på ren instinkt i vardagen blev för mig alldeles för komplext och krävande.
Nu skriver jag inte detta för att beklaga mig eller för att ta upp allt som var svårt. Det jag vill är istället att framhålla några positiva saker.
Det har naturligtvis varit ett jobbigt år men det har också varit ett nyttigt och lärorikt år. Jag kan numera t.o.m. känna viss tacksamhet att ha fått den här erfarenheten. Jag tycker att jag är klokare i dag. Definitivt starkare. Om inte i nacken så rent mentalt. Jag har lärt mig mycket om hur hjärnan fungerar, om inlärning och över huvud taget om vad som är möjligt. I dag VET jag att kroppen kan hela bara den får rätt förutsättningar.
Jag inser hur avgörande det var att jag träffade en läkare som visade på en väg för mig då mitt eget hopp höll på att överge mig. Bland annat började jag med visualisering för att fokusera på det jag klarade och på att bli helt bra igen istället för att bära på upplevelsen att komma till korta.
En annan sak är att jag har målat och arbetat mig till hälsa. Jag har tagit mig an nya uppgifter i den takt jag har mäktat med. Varje dag har jag tränat mig i att klara någonting nytt. Steg för steg har jag fått mitt liv tillbaka.
I lördags red jag sista gången för terminen (ja, jag har ridit lite försiktigt sedan några månader tillbaka). Vi fick välja hästar. Jag valde då att rida den häst jag som jag flög av för ett år sedan. Det kändes som att jag med det slöt en cirkel.
Jag är hel nu och går vidare.
Från en annan långritt någon annan stans. En kompis Peder tog bilden.
