Jag går fortfarande omkring och nyper mig i armen. Kan inte riktigt ta in att livet har blivit vad det är. Bor sedan maj i fjol på ön mitt i stora farleden. Var övertygad om att det var vad jag ville men undrade så klart hur första vintern skulle bli. Det gick inte riktigt att förbereda sig på hur det skulle kännas med mörkret och att inte ha grannar. Tänk om något gick helfel och punkterade våra planer? Vi var ändå mitt i en totalrenovering. Mitt i en större livsförändring.
Nu har vi tidig vår. Solen skiner och just idag ställer jag i ordning det allra sista i min framtida ateljé. Vi kan titta tillbaka och konstatera att allt har gått mycket lättare än vi trodde. Det där med mörkret, inga grannar och pendlandet har inte gett några problem alls. Havet och himlen och alla fartygen har gett oss daglig underhållning. Det har varit skönt att komma hit efter dagarna i stan. Jo, vi har haft problem också. Nya köksmaskiner som inte fungerar som de ska. Hantverkare som inte kommer som de sagt och minusgrader i hela huset när värmen inte fungerat. Det känns dock som väldigt små bakslag i det stora hela.
Förutom att byta liv privat så flyttade jag också företaget från den härliga studion på Kungsholmen till en takvåning i Gamla stan. Det blev bra timing med nya ateljén här ute. Från att ha haft det mycket bra så blev det ändå ett lyft och en ny helhet som gör att jag just får nypa mig i armen.
Ser fram emot en lång vår, jobb i Gamla stan och ett skaparliv här ute.
