Jag är nyss hemkommen från Indien. Var där på en arbetsresa kombinerad med lite ledighet. Betraktar mig som ganska resvan och har fått uppleva mycket fantastiskt i världen i form av möten, intryck och lärdomar. Spåren efter denna resa lär finnas kvar i mig för alltid och med betonad tydlighet. Det hände någonting oväntat med konstnären i mig. Alla färger, former och kontraster gick rakt in i mig. Kanske var det kombinationen av det vackra och det starkt förgängliga som tilltalade mig så.
Om du är intresserad att följa ett mera dagligt och lättsamt bildflöde från mig så hittar du en blandning av mina målningar och hobbyfotografier på instagram/tittihammarling.
Det dröjde länge innan jag aktiverade instagram-kontot men nu tycker jag att det är riktigt roligt och inspirerande.
Allt sedan jag besökte lilla bilkyrkogården i Kristinestad med Oscar har jag haft en önskan att leta upp något liknande här i Sverige. Gärna modell större.
Det tog lite tid men i helgen var det äntligen dags och det blev en inspirations- och fotoresa till Båstnäs i Värmland tillsammans med en god vän som är fotograf.
Bilkyrkogården där nära norska gränsen är stor även om många vrak numera är bortfraktade. Stället är fortsättningsvis en attraktion så vi tänkte att allt är väl redan fotat i alla tänkbara vinklar. Väl på plats försvann de tankarna nästan omgående. Man tar några steg, ser något, fotar, vänder sig om, ser något nytt och så har man påbörjat sin egen upptäcktsvandring. Man gör, precis som med allt, sin egen tolkning av det man möter.
Det blev flera timmars fotande på både lördag och söndag innan vi tyckte det räckte med intryck.
Vilket ställe!
Här några av de bilder jag tog:
Har varit i Berlin några dagar och det passade bra eftersom jag håller på med mentala och praktiska förberedelser inför nästa veckas utställning BERLIN I MITT GARAGE (20-22/4).
Jag tog bland annat många nya bilder. Promenerade långt och fotade varje dag vid sidan av annat program. Jag älskar det och får mycket inspiration av att komponerna bilder av de befintliga uttryck som finns på husväggar , fönster och plank.
Några av de nya bilderna finns med på utställningen. Här ett gäng som inte kommer med:
När jag reser kommer jag ofta hem med detaljbilder från platserna jag har besökt. Jag fastar där istället för att förverkliga överskådliga vyer.
Så blev det i Porto också. Eftersom jag tilltalas av sliten och ruffig skönhet så fann jag mycket inspiration i stadens husväggar och fönster samt i delar av det klotter som mötte mig. Det är fascinerande hur verkligheten bjuder oss på färger och motiv som man knappt kan fantisera om. Jag kan inte säga att jag använder något av detta direkt i mitt måleri men indirekt kommer det med. På sätt eller annat.
Mer traditionella bilder från Porto kan du se här. Det är en stad som är värd att besöka om man tänker sig att resa till Portugal. Nu var jag där för BELA biennialens skull men jag trivdes också bra med staden.
I går hade vi som är medlemmar i Föreningen Lidingökonstnärer årsmöte på Sven-Harrys (Konstmuseum). Det blev en lång och intressant kväll. Bl.a. visade Sven-Harry Karlsson oss runt i våningen högst upp (hem) och berättade om huset, konstsamlingen och den egna relationen till konst och vackra föremål.
Vi avslutade programmet med att äta i husets restaurang. Vad restaurangen heter? Sven-Harrys, så klart.
Jag rekommenderar varmt ett besök i detta originella konsthus och imponerande livsverk. Just nu pågår en utställning med måleri av Torsten Andersson och Kristina Eriksson.
Adressen är Eastmansvägen 10 intill Vasaparken.
Torsten Andersson ”Ur serien Folklig kultur Dörrkläppar” 1980-tal. Olja på duk. © Sven-Harrys (Konstmuseum)
Jag har bott i Sverige i många år men egentligen aldrig firat någon typisk svensk jul. Som finlandssvenska har jag växt upp med julbocken, kålrotslådor och 0 erfarenhet av Kalle Anka på julafton. Sådana arv skakar man inte av sig så lätt i ett nytt hemland. ;)
Mina jular har genom åren dock sett mycket lika ut. Några har jag arbetat. De flesta har jag tillbringat bland familj och vänner. Någon enstaka har jag varit ensam. Ibland har jag rest iväg eller bara hoppat över allting.
Av olika anledningar har jag den här julen hamnat i Tällberg vid Siljans strand. Det känns väldigt långt från allt jag har gjort förut. Man kan så klart inte säga att det jag upplever här är typiskt för hela Sverige men svenskt är det i alla fall. Så nu kan jag säga att jag firar en svensk jul. Sent omsider och intressant på sitt sätt.
Här några bilder från dagens långpromenad.
Har börjat julfirandet här hemma i Sverige men väljer att visa några bilder från Florens. Även om det inte var snö där så var det fin julstämning med alla ljusdekorationer.
God Jul!
I helgen, när jag besökte Kristinestad, tog Oscar med mig till en hemlig plats i skogen.
Jag älskar hemliga platser. Sådana börjar bli sällsynta i vår transparanta värld.
Platsen, ja. Bland träd och mossa visade det sig ligga en hel liten bilkyrkogård. Svag som jag är för förgängliga ting var det spännande och inspirerande att traska runt med Oscar, upptäcka, småprata och fota. Vi hann göra två besök hos bilvraken.
Här kommer några bilder.
På väg till studion i går möttes jag av dessa glada stuprör på Sankt Eriksgatan. Gjorde lite research och hittade ursprunget på Stickkontakt.
För att få historik till denna stickade form av Street Art kan du läsa om Knitta. Det började i Houston 2005. Sedan har rörelsen spridit sig över världen.
Ha en inspirerande söndag!
