Nöjd någon gång?

Ok. Jag vet vad jag har att göra. I september ställer jag ut på Kistamässan och i oktober ska jag till Paris för mässa i Carrousel du Louvre. Efter det kommer några separatutställningar. Någon samlingsutställning. Säkert också andra projekt som nu diskuteras och håller på att ta form.

Framförhållningen känns bra. Men känner jag mig nöjd? Njäää.

Jämför jag mig med andra så finns det alltid många som är mycket bättre. Som har häftigare utställningar och mer på agendan. Och struntar jag i andra och koncentrerar mig på den egna utvecklingen så blir jag inte nöjd då heller. Det dyker alltid upp någon ny idé jag vill pröva. Lusten gör att jag måste utforska vidare. Och målen som jag formulerar tenderar att röra sig i takt med att jag gör framsteg.

Så vad är egentligen rimligt att sträva efter?

Hur tänker du kring det här?

IMG_8509     IMG_8513

Publicerat i Förhållningssätt, Konstnärer, Måleri, Utställningar | 14 Kommentarer

14 Responses to Nöjd någon gång?

  1. Minna säger:

    Kanske gäller det vid måleriet som vid många andra sysslor, att det är inte enbart målet som är intressant och värd att sträva till, utan själva resan.

  2. Titti säger:

    Håller helt med dig, Minna. Men man står aldrig särskilt stadigt där på sin resa.

  3. Susanne säger:

    Lycka till. Att ställa ut och inte känna sig helt nöjd och acceptera även det. Men vad jag förstått är inte ens de mest kända,lyckade,rika konstnärerna nöjda….så kritiken o känslan av att jag har mer att ge, mer jag vill uttrycka Längtan till fulländning – är väl drivkraften framåt. Heja Heja!
    Jag tycker iallafall att det alltid är spännande med dina målningar, process o trevligt på din utställning!

  4. Titti säger:

    Tack, Susanne. Fint sagt. Jag tycker man pendlar hela tiden mellan inre övertygelse/drivkraft och krass verklighet/yttre jämförelse. Själv är jag inte alls missnöjd men undrar ibland vad det är för spår jag ska ta. Trots att jag ser mycket fram emot alla de kommande utställningarna.

  5. Mikael säger:

    Lusten är viktigare än målen. Varför veta vart du är på väg när du trivs av en nyfikenhet att göra nytt, testa nåt du inte testat etc. Personligen är jag hopplös på att uppfylla mål, jag hamnar alltid någon annanstans. Men detta annanstans är oftast bättre än det jag såg i början av resan. Strunta i att jämföra, gå din egen väg och det vill bli bra!

  6. Titti säger:

    Du har så rätt. Det är klart att man/jag ska gå egen väg och inte jämföra. Men visst stämmer man av mot omgivningen ändå eftersom man ingår i den? Det är inget som jag tycker hämmar mig. Snarare tvärtom. Däremot har jag, i motsats till exempelvis dig, ett behov att försöka greppa vart jag är på väg. Har jobbat mycket med mål tidigare. Har dem gärna nu också även om det inte alltid blir så som det vad tänkt. Tycker det är viktigt med den öppenheten och håller med om att det ofta blir ännu bättre än man kunde föreställa sig. Tack.

  7. Eva säger:

    Först ett litet svar, (svarar så här istället i mitt eget kommentarsfält, en vana som känns fungerande), Tack för titten och roligt att du vill följa min sida/blog! Har datortillgång från och till några veckor nu så mina uppdateringar och besök hos andra blir lite sparsmakade skulle jag tro en tid.

    Sedan till ditt: Vilka spännande frågeställningar du tar upp! Jag tror det är svårt att vara helt nöjd med sitt skapande. Det kanske inte heller är något att eftersträva för att kunna upprätthålla utvecklandet? Att hämmas av andra, (som är en del i att se hur produktiva/duktiga andra är), är lika vanligt som att inspireras av andra tycker jag. Det är en balansgång. Kommer utveckla mina egna tankar om det mer i min blogg under hösten tänkte jag. Går under temat ”Om Bildskapande” som jag kommer att försöka utveckla för mig själv och de som är nyfikna. Likaså är meningen med måleriet/bildskapandet som du skriver om. Intressant som sagt. Återkommer här och hos mig själv (och säkert på andra ställen) längre fram. Må gott så länge!
    Ps Vad fantastiskt det ändå måste vara att ha så många planerade utställningar framför dig. Gratulerar!

  8. Titti säger:

    Jag är verkligt NÖJD (: med framförhållningen. Saken är den att jag har tackat nej till utställningar både här och utomlands. Ändå kan man ju undra ibland. Det är den där balansgången, som du själv nämner. Sedan förstår jag så klart att det är lugnt i många bloggar ett tag till men ser fram emot att senare utbyta tankar om bildskapandet. Ha det bra du med.

  9. Maya säger:

    Nöjd någon gång?
    Om jag ska vara riktig ärlig är jag sällan nöjd och när jag är det så är jag det då när jag är färdig med en målning…
    men en ”nöjd målning” kan alltid bli bättre det svåra är att sluta i tid och när man besmästrar det så har man kommit rätt långt i sin utveckling
    Att referera till sig själv i bedömandet av andra är aldrig något att eftersträva
    För tack och lov finns bara en Picasso och det finns bara en Titti och bara en Maya och det är väl härligt:)

  10. Titti säger:

    Håller med dig Maya men det där med jämförelse är svårt. Jag tror att vi INSER att vi inte ska göra det men gör det ändå. Så länge det inte hämmar det egna skapandet tror jag att det är bra. Vi ska ändå verka i och interagera med en omvärld. Dock är detta säkert oerhört individuellt. Är man sårbar i sitt skapande får man vara mera försiktig. + Det är härligt att var och en av oss har vår unikitet.

  11. Maya säger:

    Ja visst ska vi värna om vår särart(: håller med dig till fullo!

    ”Du skriver att vi ska ändå verka och interagera med en omvärld..”
    Konst på professionell nivå vilket jag talar för just här, är ISOLERAD från omvärlden som skapande process dvs vi ställer inte när vi målar utan när konstverket är klart.
    Alltså det är möjligt för konstnären att stå på månen ensam och måla sedan när det är klart kliva ner och lämna över till observatörer och med det menar jag att konstverket verkar och interagerar med en omvärld.
    Jag anser att konstverket har sitt EGET berättigande, sin EGEN existens och att när konstnären dvs du och jag satt vår signatur på verket är vi inte längre viktiga varken som levande eller olevande konstnärer.
    Konstverket lever på sina egna villkor och sitt eget liv utan oss.
    Observatören har absolut gehör på vad han eller hon förnimmer, de upplevelserna är inte konstnärens egendom längre.
    Betänk Picassos målningar, han är ju borta och konstverken granskas av omvärlden och de som styr i hans fall och i många andra professionella konstnärers karriärer är just återförsäljningspriset!

    Jag har skrivit ett inlägg i newsmill där du kan läsa mer om just detta. Du kan också hitta den på min hemmsida och ladda ner.
    http://www.mayaart.se
    Det här är en mycket bra ämne som du tar upp i din blogg som jag förövrigt gillar väldigt skarpt och följer med intresse(:

    Enlig många professor i konst som jag diskuterat med har konstutövare idag stora svåriheter med att skilja det privata ifrån de personliga.
    Ribban där är hög och många klarar inte övergången

  12. Titti säger:

    Maya, bra att du kom tillbaka och förtydligade. Du skriver här om konstverket medan jag menade att vi som personer/konstnärer verkar och integrerar med en omvärld. Och såklart är vi där också mer eller mindre aktiva. Jag tycker också att det är en viktig point att skilja på det privata och personliga. + Jag håller med om att konstverket lever sitt eget liv. Det jag skriver här i bloggen färgas av att jag är konstnär med bakgrund som psykolog och konsult med fokus på personlig utveckling. Tycker det är viktigt och intressant med olika infallsvinklar på detta. Jag ska därför läsa på igen via din hemsida, fundera lite och återkomma. Tack!

  13. Lena Ohlén säger:

    Tack Titti för intressanta blogginlägg. Jag läser och nickar igenkännande.

  14. Titti säger:

    Trevligt att höra, Lena. (:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Titti Hammarling

Titti Hammarling

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.