Hur förändringsbenägen?

Det är intressant och lite lustigt/kusligt med förändringar. Vi talar allmänt om dem som viktiga och eftersträvansvärda: Att vara förändringsbenägen – jag menar, vem vill inte vara det? Man vill ju ta sig an nya utmaningar och vara på framkant. Och har man inte sådana ambitioner så vill man i alla fall hänga med.

Samtidigt som människan är nyfiken och vill skrida framåt i livet med ett öppet sinnelag är hon också ett riktigt vanedjur. Behöver vissa rutiner och ganska mycket trygghet. Vill veta dagens innebörd fast hon vet att den inte helt kan fångas. Blir orolig och slår mentalt klackarna i backen när förändringarna står utanför den egna kontrollen.

Roligt med de förändringar man väljer, oroligt med dem som drabbar en.

Ändå måste vi leva med de två ytterligheterna. Bejaka båda och lära oss vilken balans som är mest konstruktiv för oss. Finna den förändring i tryggheten som vi skulle behöva och den trygghet i förändringen som får oss att ta steget.

Hur förhåller du dig till förändringar? Har du något bra sätt att tackla dem på – allmänt i livet eller specifikt i konsten?

IMG_6736     IMG_5728

Publicerat i Förhållningssätt | 13 Kommentarer

13 Responses to Hur förändringsbenägen?

  1. Hans Westlund säger:

    Om jag ser de till de gånger jag bytt ateljé så har det varit lite trögt i början på alla ställen, men bara jag får måla såpass mycket att golvet är på väg att försvinna bland färgen så mår jag gott igen. Sedan händer det oplanerade saker, men ett öppet sinne och en tro på att allt ordnar sig till sist räcker långt. De dåliga sakerna behövs för att leda fram till de bra. Allt är en fråga om balans. En balans i obalansen.

  2. Titti säger:

    Ja, jag håller med om det och den där balansen är inget stadigt. Man får parera. Kliva fram. Ta steg tillbaka. Kanske trilla och ge sig på det igen.

  3. Maya säger:

    För min del handlar det också om balans och framför allt att släppa på tryggheten..inte fasta i ngt. Tyvärr är det så att många av oss i Sverige(jämför med Finland där jag är född) är ”trygghetsnarkomaner” vi vaggas lätt in i det..När jag målar är just ”otryggheten” en förutsättning för att komma vidare …. Det här är individuellt och för mig högst personligt

  4. Päivi säger:

    Ibland måste man välja förändringar som orsakar mycket smärta, men man gör det för att man inser man har inget val. Då har jag klarat det genom att våga leva ut de känslor det innebär, våga ha stunder av tvivel och ånger, våga känna äkta lycka och stolthet över beslutet, och våga vara vilsen ibland mellan de olika ytterligheterna. Man kan pendla mellan känslorna om man i grund o botten/genom intuition vet att man gör rätt. Så småningom kommer man vidare och känner, att man har blivit starkare.

  5. Titti säger:

    Maya: instämmer. Man kommer nog inte vidare i sin utveckling om man klamrar sig fast vid tryggheten. För egen del har jag dock blivit mycket snällare mot mig själv. Försöker hjälpa mig att komma vidare istället för att utmana, vilket innebär att jag ibland kan behöva mer trygghet, ibland klarar mig nästan utan.

  6. Titti säger:

    Päivi: Insiktsfullt skrivet/sagt av dig. Jag tror att vi snabbast kommer vidare om i tillåter oss att känna. Om inte hänger det kvar och kan bromsa oss. Stort tack!

  7. Nathalie säger:

    Tror det beror mycket på hur man haft det i sitt liv. Jag skapar mig min trygghet, en som jag desperat behöver för att fungera. Men vet att jag klarar mig utan i princip allt. Det ger också en trygghet, konstigt nog, att veta att man klarar sig utan.
    Om det går dåligt i måleriet kompenserar jag med annat. Jag är otrygg i måleriet, men kanske trygg i en… säg fredagsrutin. Jag försöker skapa balans.

  8. Titti säger:

    Ja, vi har olika liv, personligheter och också förutsättningar. Det kan vara bra att fråga sig vad man behöver för att få den där balansen och utvecklingen.

  9. Sara säger:

    Rent generellt är nog självvalda förändringar relativt små för de flesta (t ex att byta lägenhet, jobb eller helt enkelt att möblera om eller prova en ny krog), och som du säger är vi människor vanedjur. Förändringar som plötsligt faller över oss utan att vi hunnit förbereda oss mentalt, ger nog de flesta en känsla av hjälplöshet, kanske även rädsla, ilska och irritation.

    Själv hanterar jag nog förändringar och motgångar (vilket ibland går hand i hand) på lite olika sätt beroende på mitt humör: är jag glad och pigg ser jag på det positivt, som något nytt att lära från och utvecklas med; är jag trött och gnällig beter jag mig nog mer som en tjurig barnunge och vill inte alls. Det där är dock något jag försöker arbeta på, och ofta är det egentligen så lätt som att se till att ha ett jämnt blodsocker. ;) Då blir det lättare att orka handskas med förändringar, utmaningar och motgångar.

  10. Titti säger:

    Jämt blodsocker skulle nog kunna göra susen för mångas skapande och mångas relationer. :) Håller med om att självvalda förändringar vanligtvis är relativt små men människor förändrar faktiskt sina liv också. Bryter upp och betalar priset för att de verkligen vill någonting. Du ger en fin beskrivning av förändringsarbetet och alla har vi vårt att utvecklas inom. Själv tycker jag, som jag varit inne på, att det är bra att få känna som man känner men att man sedan ska försöka vara snäll mot sig själv och hjälpa sig framåt. Ofta är vi alldeles för hårda mot oss.

  11. Sara säger:

    Det har du helt rätt i! Man är trots allt bara människa, det är ganska viktigt att inse. Vi har våra begränsningar, och vi klarar faktiskt inte av allt, alltid.

  12. Hans Westlund säger:

    Intressanta diskussioner det blir bland de som skriver. Tycker mig ana ett mönster. Kanske ett svar. Det är en blandning av säkerheten, blodsockret, olika sätt att se på förändringarna..

    Gillar kommentaren om att man även skulle klara sig utan. Det är kanske först då som man verkligen är trygg.

  13. Titti säger:

    Sara och Hans: Det finns ju inget facit heller. Men bra om man kan tänka till kring hur man själv bäst fungerar. Alla som skapar vill komma framåt i sin utveckling. Vi kan lära mycket av varandra samtidigt som vi måste gå vår egen väg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Titti Hammarling

Titti Hammarling

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.