Gårdagens långritt fick mig att längta efter riktigt Cowboyliv.
På kvällen, då jag hade målat klart, var jag därför lättövertalad när westernfilmer fördes på tal här hemma. Kanske skulle en sådan stilla lite av lusten att driva hästar och kor över prärien?
Eftersom Clint Eastwood blir 80 år i dag så var det självklart att välja någon av hans filmer. Det blev, efter lite diskussion kring alternativen, Pale Rider från 1985. En kultrulle. Pang-pang, vilda galopper och det onda mot det goda. Kärlek också.
Clintan klarade i filmen ALLT som rörde ensamhet, skurkar och damer men han lyckades INTE stilla min längtan. Det måste jag nog göra själv.
Grattis ändå på födelsedagen, gamle man!
3 Responses to Clint Eastwood och jag