Hur ofta har man inte vissa tankar om dagen: det här ska jag göra. Ambitionerna är goda och man har blicken inställd på uppgiften.
Sedan, när dagen vecklar ut sig, så gör man något annat.
Eller i ett större perspektiv: Man har något Viktigt-viktigt-projekt att arbeta med men så sveper det in nya möjligheter och vips så drar man åt ett annat håll än det planerade.
Sedan går man omkring och känner sig halvt misslyckad. För att man inte hållit sig till planen.
Låt oss sluta med det. Planer har ett värde bara så länge de leder oss framåt. De är färskvara. Börjar vi följa en så kommer vi ofta på mer ändamålsenliga planer längre fram. För att vi lär oss och ser nya möjligheter. För att det händer saker som gör det meningsfullt att omvärdera.
Skrota då de gamla och gå vidare.
Det blir ju ändå inte som man har tänkt sig.
Bara för att jag de senaste dagarna har tänkt mycket på att skrota planer så har jag helt hållit mig till den egna planen för veckan.
Bilder från igår, tagna vid Hellmanska Gården i Nyköping
I kreativt arbete tycker jag att det fungerar att göra upp en plan och sedan bryta. det är då något nytt och mer spännande uppstår. Det viktiga är att hälla fast vid planen tills man blir uttråkad och sedan uppstår en frihetskänsla av att man är inne på ett nytt spår.
Anar att vi är inne på samma spår. Håller en plan hela vägen så var det en bra plan. Ingen idé att då komplicera och ändra för ändrandets skull. Men kommer det bättre i ens väg så tycker jag inte alls att man behöver hålla fast vid den ursprungliga. Jag står inte kvar tills jag blir uttråkad om något annat spår kan leda framåt.
Mycket bra filosofi! Det är lätt att dränka sig själv i måsten och bli besviken när man inte klarar av allt (eller något alls), men det är som du säger mycket bättre ifall man känner sig nöjd och stolt över det man faktiskt har åstadkommit. Även ifall det inte finns med på listan.
Jag tycker att vi har för mycket måste-tänk. Har skrivit det förr men jag tycker det är mera motiverande och lustfyllt att fokusera på vad som är viktigt för en. Måsten visar sig ofta vara andras måsten. Eller egna försvar. Jag måste det och jag måste det. Fast vi kanske inte alls MÅSTE när det kommer till kritan.
håller med dig där. konstigt nog så kan det planerade komma tillbaka när man inte tänker på det så intensivt längre (som med mitt landskap)
Precis. Det märks så väl i målandet. Den kreativa processen är kanske mer som en gammeldax snurrad telefonsladd än en linjär historia.
bra liknelse :)
Känner igen liknelsen med telefonsladden från skrivandet också. Den kreativa processen kan planeras i teori men inte i praktiken. Plötsligt kan en minimal ordvändning snurra runt sladden åt ett helt annat håll och ursprungstanken med formuleringen tar fart och blir något annat. Ofta bättre. Spännande är det hur som helst!
Tack, Hans.
Så sant, Lena. Du beskriver det bra. Och spännande ÄR det.