När jag är i Österbotten tänker jag ofta på vad det är för spår som jag bär med mig härifrån i mitt konstnärskap.
Jag har aldrig målat ett motiv med klar anknytning hit. Ändå tror jag att en del spår visar sig tydligare än vad jag själv är medveten om. Målar jag ett landskap så är det ett öppet, vidsträckt landskap. Mina hus tenderar att bli vinda skapelser som påminner om ladorna och uthusen som finns i mängder här. De stadsbilder jag målar är aldrig Kristinestad men ändå på något vis väldigt ofta Kristinestad.
Det är någonting med stämningen och känslan. Som bara finns där.
Sådant jag bär med mig och som tränger sig fram i mitt sinne när jag lyfter penseln mot duken.
4 Responses to Spår