Och skallen då?

I tisdagens inlägg stod det att jag ville möblera om i skallen.

Så hur går det? Blir det nå mera space där uppe?

Ja, några framsteg kan jag visa på. Jag har skärpt mig så att jag inte bara målar på utan väljer så optimala målaruppgifter som möjligt. Både på längre sikt och nedbrutet per dag. Det handlar inte om att göra så mycket som möjligt utan om att hitta RÄTT uppdrag. För mycket eller för svårt skapar motstånd och för lite eller för lätt sporrar inte tillräckligt. Så – litet eller stort, jag försöker hitta det som gör mig motiverad och som leder framåt.

Ok. Bra så långt.

Men sedan kom hästarna. De tycker att det är deras tur nu. Det hade jag inte planerat men nu när de är här kan jag inte förskjuta dem längre. Jag hade TÄNKT att ägna mig åt mitt VANLIGA MÅLERI och INTE ÅT HÄSTAR förutom vildhästprojektet som är ett UNDANTAG och som jag ska arbeta med i USA i maj-juni och sedan göra klart till en utställning 2011. Men nu måste jag släppa in dem långt tidigare och då kanske de tar all space så att det går åt fanders med hela ommöbleringen.

Eller så VAR det inte något fancy loftspace jag behövde utan rejäla vidder med hästar, frihet och en och annan cowboy.

IMG_2333

Publicerat i Förhållningssätt, Hästar, Måleri | 4 Kommentarer

4 Responses to Och skallen då?

  1. westlund säger:

    åh, om det vore så enkelt att jag kunde styra :) vill så gärna, men det är sällan det blir som jag tänkt.

  2. Marianne säger:

    Mera space betyder nog att du måste skapa utrymme för att släppa in hästarna när de vill in. Ta vara på inspirationen!

  3. Titti säger:

    Hans: Jag tycker inte heller att det är enkelt & Det händer mig allt som oftast att det inte blir som jag har tänkt mig. Det är säkert bra att inte styra för hårt heller när det blir så – det går inte att planera eller förutsäga allt. Jag tycker dock att jag har blivit rätt bra på att hitta en arbetsmetodik i vardagen. Framför allt att inte göra andra saker som en flykt istället för att måla om det är måla jag egentligen vill göra. Det är ett lirkande. Mycket handlar om att hitta rätt typ av utmaning. Pressar jag för hårt så sparkar jag bakut. Det måste vara roligt och tillfredsställande. Ganska tryggt. Gärna många små steg.

  4. Titti säger:

    Marianne: Ja, jag har varit dum.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Titti Hammarling

Titti Hammarling

Mobile: +46 70 521 46 81 E-mail: titti@hammarlingconsulting.com
Producerad av 6ft5 & Krokedil.