Idag är det mycket yta som gäller. Den egna ytan. Andras yta. Vilken yta vi vill visa oss i. Vi är snabba att döma vad som är rätt och fel. Ofta på mycket ytliga grunder. Både i livet, konsten och alldeles överdimensionerat mycket i bloggvärlden.
Såklart. Det är lätt att dras med i en virvelvind av sökande, in i rum där man inte riktigt hör hemma. Lätt att få en uppfattning att man bör göra vissa saker för att gälla, safta till för att nå igenom bruset, tänka att kvantitet kanske ändå är viktigare än kvalitet. Det blir mer, mer, mer… och man föser undan de egna behoven av integritet och personlig sfär. Och med det riskerar man att tappa bort den egna identiteten någonstans på vägen.
Tack och lov finns det personer som gör andra val. Som vågar och vill stå för sina identiteter. Vare sig de är tydliga från början eller växer till sig med tiden. Som man tycker om att möta. För att de ger av sig själva. Bjuder in till något bakom ytan. Man lär sig av dem. Får förfasas. Oroas. Tänka till. Underhållas och roas. De blir viktiga för en just som de personer de är.
I livet. Konsten. Och i bloggvärlden.
6 Responses to Yta och identitet