I Det svider när egot får rispor skrev jag om hit-rate och att lägga ribban för det egna arbetet utifrån hur väl man lyckas i olika sammanhang.
Den utmaning man behöver är individuell. Ingen motiveras av att ha det för svårt och enkla utmaningar gör oss inte tillräckligt taggade. I varje fall inte i långa loppet. Det kan därför ha sin point att veta var man har den egna brytningspunkten. För att vara realistisk. För att underlätta för sig själv. För att man ska kunna arbeta och utvecklas så bra som möjligt.
Det är nu klart att jag ska ställa ut på regeringskansliet i mars. I Helsingfors blev det också klart att jag ska ha en separatutställning där 2012. Att det också finns möjlighet till ett långsiktigt samarbete med Helsingfors-galleriet. I och med att 2011 är året för två separatutställningar och 2010 är mer eller mindre fulltecknat så infinner sig tanken: what’s next?
Träffar jag målet med det jag gör?
När jag skriver detta blir i alla fall några saker klara. Min hit-rate är bra just nu (alltså borde jag klara större utmaningar) och det viktigaste målet för mig är inte en viss utställning utan måleriet i sig. Att det får möjlighet att bli vad det kan bli med mig vid penslarna.
Alltså ska jag ta min nästa utmaning inom måleriet.
5 Responses to Träffar jag målet?