Nu har jag skrivit om tunga saker några dagar. Behöver låta tankarna surra lite fritt.
Vips.
Hatt på. Boots på. Cowboyen i mig passar på att ta för sig.
Jag rider från Arbetargatan på Kungsholmen rakt ut på prärien. Några sekunder tar det bara och sedan finns inget annat än öppna vidder, lite hästlukt och en tidlös flykt.
Denna bild är tagen av Peder
2 Responses to Cowboyen i mig