Tidigare i höstas stannade jag till en kväll på Barnhusbron, mitt i Stockholm, för att jag råkade se ett så häftigt moln. Före det hade platsen aldrig fångat mitt intresse. Jag menar, vi talar inte om någon sevärdhet precis. Platsen är ful – en plätt i stan som verkar bortglömd.
Efter dendär händelsen har jag ändå allt oftare börjat se mig omkring när jag kommer till bron, vilket vanligtvis är två gånger per dag när jag är på väg till och från studion. Numera ser jag fram emot mötena.
Jag har upptäckt att det finns många värden mitt i det fula. Allra mest fascinerar mig kombinationen av himlens skiftningar, järnvägsspårens mönster och flödet av trafik. Belysningen på kvällen är också fin.
Så, mot alla odds, har Barnhusbron och det jag kan se därifrån, blivit ett intressant stadslandskap för mig att följa.
