Det smattrar så trivsamt på takfönstren av regnet. Här i studion har jag fått tända takspottarna för första gången dagtid efter sommaren. Det är behagligt ljus att arbeta i. Det har varit möten stora delar av dagen men nu har jag en stund för skrivande och målande innan några vänner kommer och hälsar på ikväll.
Jag har överlag ganska mycket besök i studion. I början tyckte jag att det kändes lite kymigt och jag hade ett behov att förklara att dukarna som hängde inte var klara, att dendär kanske inte blir någonting o.s.v. Jag var lite förlägen, helt enkelt, och oförberedd på besökarnas reaktioner, sådär mitt i min arbetsprocess. Numera känns det bara trevligt och nyttigt med besökare! De uppskattar att få komma in i ett målarrum och de tycker om det som det är. Jag säger att här målar jag och såhär ser det ut just nu. Har jag någon duk som jag absolut inte vill visa så tar jag ner den innan. Det är viktigt att själv få avgöra när man vill visa något man arbetar på för andra. Men det är också bra att lära sig hantera andras reaktioner utan att allt är färdigmålat, ramat och hängt. I alla fall är det så för mig.
